Hunger, banting och ohälsosam övervikt

Jag läste denna fantastiska artikel av Isabelle Ståhl igår och tänkte skriva en hyllning till den direkt. Nu har jag sovit på saken och funderat i lite andra banor.

Jag är själv en person som i vanliga fall slåss med vikten. Jag har aldrig funderat på att pulverbanta (även om jag har använt shakes som ersättning för mellanmål ibland, då jag inte klarar mig bara på frukt och vill undvika för mycket kolhydrater) eller gå på skumma dieter som bara syftar till tillfällig viktnedgång. Min filosofi har alltid varit att lägga om kosten och träningen på ett sådant sätt att det blir sunt samtligt som det är hållbart i längden. Jag skrev om detta 2005 när jag för första gången bestämde mig för att jag behövde gå ner i vikt.

Jag håller med Isabelle Ståhl om att det finns ett sjuk skönhetsideal och att ätstörningar bör bekämpas. Men samtidigt som hungerkontroll låter helt sjukt så har bloggaren Hanna Marie helt rätt i att är man överviktig och måste gå ner i vikt, så kan man behöva känna hunger. Det är inte sunt att leva med övervikt och lider man av det behöver man göra något åt det. Tidningen ToppHälsa svarar Ståhl idag och jag har inte läst den tidningen så jag ska inte kommentera vem som har rätt och vem som har fel. Dock vill jag säga att Ståhl har rätt i att banting och osund syn på sin egen kropp fortfarande är vanligt, främst bland unga tjejer och kvinnor och frågan är vad vi kan göra åt det. Balansgången mellan att uppmuntra människor att leva sunt och att få folk att känna att de duger som de är, är svår och gränsen till osunda ideal är hårfin.

Jag tror en nyckel är träning. Själv har jag aldrig varit så vältränad som 2007 då jag sprang 3-5 gånger i veckan och hann med inte mindre än nio lopp under året. Att träna innebär ofta att man blir medveten om vad man stroppar i sig eftersom det inte känns något vidare att träna på fel kost. Dessutom tycker jag att mitt sötsug var mindre när jag tränade mer. En bra balans mellan bättre kost och mer träning var den bästa lösningen för mig och här beskriver jag en ny utmaning 2009, då jag skulle gå ner 7 kg (vilket jag nog inte helt lyckades med, men var rätt så nära). Där har jag kommit på en annan sak som är betydelsefull: undvik alla skuldbeläggande ord för att njuta. Moffa, trycka i sig och synda är ord som inte bör finnas i någon människas vokabulär. Njut av godis och se till att bara ät godis när du njuter av det. Den tumregeln är mer effektiv än man tror.

Jag hoppas att människor kan peppa varandra och inspirera varandra till att leva mer sunt. Vilken balans av träning respektive ny kost man behöver är är givetvis individuellt, men jag tror att alla behöver ta tag i båda delar. TV-program som Biggest looser, som syftar till att tjocka människor ska hetsbanta är inte bra inspiration. Inte heller kvälls- och veckotidningars bantningskurer ”rasa i vikt till midsommar” som kommer i maj. Fler modeller i olika storlekar vore däremot bättre. Men det har man ju efterfrågat i så många år nu att det nästan börjar bli tjatigt. Och en annan sak, inspirera gärna era vänner och kollegor till en sundare livsstil (om de ber om det!) men se för guds skull till att inte älta er övervikt och ert kroppsförakt under fikarast efter fikarast. DET är verkligen inte sunt!