Om vi var en liten skara sist på jorden runt-bokcirkeln, så var vi ännu färre nu. Jag får göra en inventering efter sommaren hur många som önskar vara kvar. I vilket fall var vi två som läst Ansikten i vattnet av Janet Frame och en som läst en tredjedel. När man bara är tre glider samtalsämnena lätt in på annat och det är självklart spännande att få corona-uppdatering från Mexiko, där en av deltagarna bor. Vi pratade om boken också, såklart.
Min recension av boken kan ni läsa här.
Bok om mentalsjukvård och lobotomi
Vi tyckte alla om den och vi som läst ut hade båda googlat på både lobotomi och Janet Frame för att få reda på hur mycket av mentalsjukvården i boken som kan varit självupplevt. Det verkar som, precis som jag skrev i min recension, att huvudpersonen är helt uppdiktad, men att händelserna i boken nog är självupplevda. Vi var överens om att det måste vara svårt att skriva på det sättet om sjukvård om man inte har erfarenhet av att vara på insidan.
Rapport från insidan
Det var inte bara själva vården som är väl beskriven, utan också hur en patient suger i sig allt som händer runtomkring. Det handlar om allt från att bli som man umgås till att observera förälskelser och svarsjukedraman bland personalen.
In och ut på sjukhusen
Det var ingen av oss som riktigt fattade varför huvudpersonen plötsligt kom från sjukhuset och varför hon senare återfördes. Vi spekulerade i att det kanske hade med tidsandan att göra, att om man har en släkting som man vet är lite ”knäpp” så är det kanske lättade att skicka tillbaka henne till mentalsjukhuset om det är så att hon beter sig ”konstigt”. Det här var ju trots allt (förmodligen) 50-tal och psykvården något helt annat än nu.
Nästa bok
Nästa bok diskuterade vi, eller snarare nästa region. Vi var inne på Centralasien och här krävs det nog rätt mycket grävande. Det är en utmaning att hitta litteratur som helst finns elektroniskt och till en överkomlig summa pengar. Men det ska bli en rolig utmaning att ta oss an!
