Månadens (förra månadens, det tog lite tid) färgglada hyllvärmare är Bara Alice av Maggie O’Farrell. Jag tycker mycket om O’Farrell som författare och tänkte att Bara Alice kunde erbjuda något mitt emellan kärleksfeelgood och kvalitetslitteratur. Kanske kunde hon vara en väg tillbaka till mina gamla lästakter.
Alice hittas påkörd i London efter att ha varit i Edinburgh för att besöka sina föräldrar bara timmar innan. Hon hamnar i coma och familjen undrar vad som hänt, men bara Alice vet. Sedan nystas en historia upp med Alice liv och hennes farmor och mammas liv. Alice träffar den judiska John, vars pappa inte vill att de ska gifta sig. Ann har aldrig trivts i äktenskapet med Ben och sökt sig till utomäktenskapliga förbindelser. Farmodern Elsbeth förstår att Alice förmodligen inte är Bens dotter.
Bara Alice är en roman i flera olika tider och det hoppas friskt däremellan. Eftersom boken kanske inte var precis det jag ville ha och behövde just nu, blev det oerhört rörigt. Det tog lång tid att komma in i boken och när jag väl gjorde det så var det något tragisk filter över det hela som gjorde att jag blev deprimerad bara jag tittade på boken.
Maggie O’Farrell, det är inte du det är jag. Bara Alice var inte vad jag ville ha just nu. Jag vet att folk jag litar på läst den här och älskat den, men jag kunde inte ta den till mig. Den var helt enkelt för sorgligt och för rörigt.
