Anna Agrell romandebuterar med Ett halvt andetag på Historiska media och jag föll för baksidetexten som innehåller både frigörelse och löpning. Boken kom ut strax efter sommaren, men jag hade så mycket annat så boken blev liggande. Nu är jag mycket glad över att jag äntligen läste den!
Sonja bor med sin fästman utanför en småländsk stad. Det är strax efter kriget. Hon jobbar på glasbruket som designer, men saknar utbildning och vill därför inte kalla sig konstnär. Hennes mamma bor på stadens hem för psykiskt funktionshindrade och maken är journalist och åker ofta till Stockholm. En dag flyttar finska Mirkka in i en stuga nära Sonja och Axels tomt. Hon är inte som någon Sonja känner. Hon springer till staden och hon står alltid upp för sig själv och förminskar sig inte. Tillsammans med Mirkka är Sonja glad och energifull. Mirkka gillar inte Sonjas förhållande med Axel och snart börjar deras vänskap hotas. För Sonja händer även något annat, hon börjar stå upp mer för sig själv.
Ett halvt andetag visade sig en riktigt bladvändare! Jag läste den på två dagar. Visst jag vabbade och så, men ändå. Boken fick mig tillbaka till läsläge. Jag tyckte mycket om den lågmälda romanen som är mycket händelserik, fastän det egentligen inte hände så mycket. Jag fångades av Sonja och Axels relation som instinktivt inte kändes bra. Relationen med Mirkka är också fint beskriven och vänskap mellan så pass olika kvinnor vidgade vyerna för dem båda.
Det jag tyckte var mindre bra var slutet. Det lovade mycket, men höll inte riktigt hela vägen. Det var lite för många frågetecken för mig, men det förstörde ändå inte hela läsupplevelsen. Jag tycker fortfarande att det var en mycket fin debutroman av Anna Agrell och jag hoppas verkligen att hon kommer ut med fler böcker.
