Montermingel på bokmässan 2020.
Idag har jag träffat mina bokbloggarkollegor och minglat som vore det en riktig bokmässa. Men vi satt bakom en skärm. Det finns många nackdelar med det, som ni säkert känner till. Men fördelarna är ju att folk som inte har råd eller möjlighet att åka till Göteborg för mässan kan vara med bakom skärmen. Det är ju kul att ses och jag hoppas att vi fortsätter att göra det även efter corona. Men med den skillnaden att vi då åker på en riktig bokmässa också!
Boken för dagens diskussion var Tritonus av Kjell Westö. Och förlåt, följande text skrevs efter mötet och yttepytte lite vin.
Kjell Westö – what’s the fuss?
Carina som leder Bokhörnan är inget fan av Kjell Westö. Att vi skulle läsa Tritonus bestämdes på förra mötet när hon inte var med. Nu kunde hon berätta att hon faktiskt läst hela och undrade fortfarande vari storheten ligger. Vi var nog alla överens om att just Tritonus kanske inte var en bok att läsa för den skeptiske.
Kjell Westö – Finlands motsvarighet till Björn Ranelid?
Hahahahaha. Nej. Men alltså, han har väl ungefär samma publik – tanter? *Tystnad*
Handlar det inte bara om två gubbiga män?
Boken handlade om manlig vänskap, men var det inte lite gubbigt? Nej, karaktärerna är inne i ett åldrande och är reflekterande över sina liv och vad de gjort bra och dåligt. Kjell Westö själv kanske visar prov på lite gubbighet eftersom han beskriver de kvinnliga karaktärernas bröstvårtor och vi vet mer om hur de ser ut än de två huvudkaraktärerna.
Att bygga en jäkla hiss i sitt hus, vad är det ens?
Själva gubbigheten och machoidealet förkroppsligas i Branders hiss som han låter byggas in i sitt enorma hus. Eller? Kanske är det helt enkelt så att han ser sitt åldrande framför sig och att han ska kunna leva i det där huset i många år framöver. Med rullator och skraltiga knän är hiss en praktiskt lösning. Men är Branders verklige där i tankarna?
Borde inte inte boken varit längre?
Det var mycket som inte kom med i boken. Vänskapen mellan Brander och Lindell växte fram lite för fort. Historien med Jonas borde utvecklas lite mer. När det blev som mest spännande mellan Branders och hans son så slutade det lite väl abrupt. Så kunde boken varit lite längre? Vi låter personen som ställde den första frågan svara: Nej!
Nästa bok
Vi kommer att läsa Fjärilsvägen av Patrik Lundberg. Jag har redan läst den och tänkte på några saker. Tyst, Hanna! Men alltså, kan vi inte prata om… Nej, nästa gång!
See you soon ladies 
