My country, Africa är skriven av Andrée Blouin tillsammans med Jean MacKellar och den handlar om Blouins uppväxt i nuvarande Centralafrikanska republiken och Kongo-Brazzaville, dåvarande Franska Ekvatorialafrika. Den handlar också om hennes politiska kamp i bland annat Guinea, Kongo-Kinshasa och Centralafrikanska republiken. Jag räknar boken från Centralafrikanska republiken då staden där Blouin är född, ligger där.
Andrée Blouin har en afrikansk mor och en fransk far. Att vara av så kallat mixad ras, gjorde att fadern placerade henne på en uppfostringsanstalt för likadana barn. Av nunnor skulle flickorna lära sig att bli fina franska medborgare, samtidigt som också skulle veta sin plats som svarta. De fick inte lära sig tillräckligt för att klara sig och lilla Andrée finner ingen annan utväg än att fly. Hon har tur i livet, jämfört med sin vänner. Hon accepteras av sin far. Men hon väljer ändå att åka till Brazzaville med sin mamma för att tjäna egna pengar.
Vi får läsa om Andrée Blouins förhållanden och äktenskap och hon får barn med tre vita män. Det är historien om hennes andra barn, en son, som är det mest gripande i hela boken. Sonen drabbas av malaria när han fortfarande är liten, men kan inte få medicin. Det beror på att bara vita får medicin. Där spelar det ingen roll att både Andrées far och pojkens far är vit, han räknas som svart. Och pojken dör, till skillnad från ett grannbarn som han lekt med och som också fått malaria. Det barnet var nämligen helvitt och fick medicin. Det är här som Blouins politiska medvetenhet föds.
Den andra delen i boken handlar om Andrée Boulins politiska karriär. Hon flyttar med sin nya man och barn till Guinea och där blir hon indragen i politiken. Hon hamnar tillslut som protokollchef åt Kongos befrielseledare och senare premiärminister Patrice Lumumba. Nu är boken inte längre personlig, utan med fokuserad på det politiska skeendena i Afrika när kolonierna blev självständiga.
Det var en mycket intressant bok att läsa då den på ett personligt sätt visade oss hur kolonialstaterna påverkade den afrikanska befolkningen. Jag såg fram emot delen då Blouin blev politisk aktivist, men blev lite besviken. Just den delen var mindre personlig och så otroligt rörig. Det kändes som att det behövdes stor förkunskap om olika afrikanska ledare vid den här tiden för att hänga med. Blouin var mycket engagerad politiker och främst kämpade hon för kvinnors rättigheter.
Boken är spökskriven, men jag som brukar tycka att sådana böcker kan vara näst intill outhärdliga att läsa, tycker att det funkar bättre på engelska. Den första delen var fint skriven, men skulle nog kunna kortas ner lite. Den andra delen blev som sagt rörig. En intressant sak var att läsa om Blouins förhållande till Dag Hammarskjöld, en person hon inte var så imponerad av.
Boken slutar när Blouin blir deporterad från Kongo, strax före Lumumba mördas av politiska rivaler. Hon bestämmer sig för att slå sig ner i Paris och enligt Wikipedia fortsatte hon där sitt arbete med kvinnors rättigheter. Hon dog 1986, tre år efter att boken kom ut.
Läs mer: En bok från alla världens länder
