Jag har läst Auður Ava Ólafsdóttirs fjärde bok på svenska, Fröken Island. Den kom nyligen ut på Weylers förlag och Ólafsdóttir kommer att besöka bokmässan nästa vecka. Jag har gillat alla hennes tidigare böcker så jag såg såklart mycket fram emot att läsa Fröken Island.
Det är 60-tal på Island. Hekla är döpt efter en vulkan och hon är en annorlunda kvinna. Hon drömmer inte om man och barn, hon drömmer om att få skriva. Skriver gör hon på nätterna eftersom hon måste ha ett annat jobb på dagarna. En dag träffar hon poeten och de blir ett par. När han upptäcker att Hekla skriver och dessutom blivit utgiven till skillnad från honom själv, är det mer än han kan hantera. För Hekla är det viktigare att skriva och hon tar sin flykt till sin vän, den homosexuella Jón John.
Fröken Island är en lågmäld isländsk roman i samma stil som Ólafsdóttirs andra böcker. Titeln kommer av att Hekla blir erbjuden att delta i Fröken Island. Det roar hennes pojkvän enormt, medan han som sagt inte alls är road av att hon vill bli författare. Det är tydligt feministiskt och mer av den varan finns även i Helkas relation till sin bästa vän Ísey. Väninnan är gift och har ett litet barn. Hennes man vill ha en hemmafru och Ísey försöker intala sig att hon själv är nöjd med det livet.
Jag läste att någon tyckte att boken var fin men tillrättalagd och det skulle jag kunna hålla med om, men det stör inte mig. Ólafsdóttirs lugna tempo och enkla handlingar passar mig bra. Boken var för mig oerhört lättläst och jag flöt med i handlingen. Den var kanske övertydligt feministisk, men samtidigt så visar den en hur viktigt det är för kvinnor med ett eget rum. I ett samhälle där kvinnor förväntas vara mödrar och friar främst, har det inte varit många kvinnor som haft det.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går
