Eurovision village i Lissabon. Maj 2018.
Förra året var jag i Portugal när Eurovision son contest gick av stapeln. Jag bodde några ynka mil från Lissabon där festen var. Nu var mitt syfte den gången inte att titta på Eurovision, utan att hänga med min familj och makens storfamilj i ett stort hus i Cascais.
Nu är första semifinalen igång och jag sitter och peppar med rosévin och daim och jag slås av att Eurovision inte är vad den en gång var. Det är inte längre bara töntigt och svängigt, utan mycket är mer modernt och ligger inte så långt ifrån annan populärmusik. Man skulle kunna tro att en sån som jag skakar på huvudet åt det, men det är tvärt om. Festivalen måste moderniseras även om jag kanske inte gillar allt nytt.
Har inte sett mer än knappt halva semifinal ett och noterar att killar med tofs är poppis, likaså att sjunga på eget språk (jag är för!) och att Tjeckien lyckades göra en musikvideo på scen (eloge för det!). Jag försöker i vanlig ordning twittra samtidigt som jag tittar och mellan varven luta mig tillbaka i soffan och njuta lite.
2016 gick jag på genrepet, 2018 åkte jag linbana över arenan och nästa år kanske jag åker dit? Nej, det har inte hänt hittills för jag är alltid för gravid, för fattig eller för mycket småbarnsförälder. Det är aldrig försent, spektaklet lär hålla på länge till. Men nu ska vi inte tänka på framtiden. Nu är nu och Eurovision är i gång!
Vilken låt tycker du ska vinna? Av det jag hört hittills håller jag Tjeckien som favorit, men jag har inte hört tillräckligt för att göra en vettig analys. Och nu Island, ett av mina favoritländer (fast ärligt talat, vad var det?)!
