Nina Åkestam är doktor i ekonomi på Handels i Stockholm och har på senare år gjort sig känd för att vara en feministisk debattör. Boken Feministfällan är en bok om feminismen i Sverige idag och dess framgångar och utmaningar. Jag har sett den hyllas och sågas och ville verkligen läsa den själv. Feministfällan är utgiven på Mondial förlag.
Nina Åkestam tycker att den nuvarande feminismen är radikal och att alla inte behöver kalla sig för feminister. Att Ulf Kristersson kallar sig för feminist är att urvattna hela kampen. Hon kallar det för självklarhetsfällan. Den och flera andra fällor presenteras i boken och det är fällor som både högerfeminister och vänsterextremister lätt faller i.
Populismfällan handlar om att många feminister hamnar i ett länge då de omfamnar populistiska förslag som bevisligen inte hjälper eller i bästa fall så vet ingen om de hjälper. Porrfilter i skolan är ett typiskt sådant exempel som riskerar att stjälpa elever mer än hjälpa.
En annan fälla är föräldrafällan som jag själv funnit mig vara nära. Eller kanske egentligen inte, men jag har känt pressen på att ramla i den. Den handlar om att alltid sätta barnen främst, oavsett om det gynnar barnen eller inte. Man ska hämta barnen tidigt på förskolan oavsett om de vill det eller inte. Man ska gå ner i arbetstid, man ska inte vara borta för mycket på kvällarna, osv. Karriären måste ta en paus. Poängen här är att alla gör som de vill, men att feminismen inte behöver sättas på paus nr man blir mamma. Skyll inte heller på barnen när du vill leva ojämställt.
Jag tyckte att boken var bra och att det var bra och viktiga diskussioner om feminism. Jag kände igen mig mycket. Det som kanske fått mest kritik är avsnitten om de stängda feministiska rummen där Åkestam påstår att det är hätska debatter där folk skäller ut nykomlingar som inte använder rätt begrepp. Jag ser inte det hemska i dessa påståenden eftersom jag själv upplevt samma sak. Så många gånger har jag sett nya eller oerfarna tjejer bli utskällda. Värst var nog hon som inte hade en aning om att jämställdist var ett laddat ord och höll på att bli utslängd ur en feministisk grupp när någon kallade henne det och hon tog det som en komplimang. Nina Åkestam kallar det Instagramfällan.
Jag tycker att Åkestam gör bra sammanställningar och balanserar väl mellan att feminismen ska vara inkluderande, men samtidigt också radikal. Jag gillar att hon vill flytta fokuset från feminister till feminismen. Den kritik jag skulle kunna rikta är att en av fällorna, valfrihetsfällan, snarare handlar om dem som inte borde kalla sig feminister och inte så mycket dem som står på barrikaderna. Valfrihetsfällan går ut på att man förklarar ojämställdhet med valfrihet och det gör väl snarare Timbro och kristdemokrater, inte radikala feminister.
Låt Feministfällan vara ett avstamp för en framåtsyftande feminism som inte bråkar med varandra onödigt mycket och inte heller försöker inkludera precis alla. Det är en kort bok, men en mycket bra start för vidare diskussion!
