Jag tittar som så många andra på TV-serien Handmaid’s tale och tycker som alla andra att den är fantastisk. Eller i vilket fall den första säsongen, som följer boken men med en modern touch. Den andra säsongen är bra, men jag tycker att det blir lite segt emellanåt. Nu har jag kommit ikapp (men har inte sett dagens avsnitt) och kan glädjas åt mer action.
Detta inlägg vill jag tillägna en av mina favoritkaraktärer, Serena Joy. Hon är en komplex person som både drivs av religiösa och konservativa värden, samtidigt som hon inte alls är glad över att tvingas in i rollen själv. Det är hon som är hjärnan i förhållandet med Fred, men det är han som får all ära och berömmelse. Det är så det ska vara enligt Serena egna värderingar, men hon är inte helt nöjd med det. Det här är en dubbelmoral jag ofta tycker mig se hos konservativa kvinnor med makt. Kvinnor ska stå vid spisen, men inte jag. Ungefär så.
Serena drivs av sina värderingar. Hon tror verkligen på det nya samhället. Men hon vill inte ha något våld, hon vill bara att alla ska tycka som hon. När June visar att hon längtar efter sin dotter, eller ens antyder att hon varit gravid förut, blir Serena förbannad. Offred ska rätta sig i ledet och vara tacksam över att Serena och hennes man tar sig an henne. Men samtidigt kan hon skamlöst tänka sig att använda June till sina egna syften, även om det innebär att bryta mot Gileads idéer.
Serenea Joy är den person som jag älskar att störa mig på just eftersom hon finns lite överallt. Konservativa kvinnor som vill inskränka rättigheter för sig själva och andra kvinnor, tycker oftast inte att det är så roligt att smaka på sin egen medicin. Eller så ser de helt enkelt inte sin egen dubbelmoral. Hyckleriet är ofta slående bland strikt konservativa och religiösa kvinnliga politiker. Gud har skapat kvinnan för att ta hand om sina barn, men mina tio ungar kan deras mormor gott ta hand om. Jag har ju något att förkunna (<- minns ni vem?).
En sak jag kan sympatisera med hon Serena är hennes barnlängtan. Jag kan såklart inte förstå att hon vill tvinga någon annan att ge bort sitt, men jag förstår hennes längtan efter ett barn. Det jag förvånas lite över är att hon, som tidigare skrivit en bok om den minskade fertiliteten, bara riktade sin oro mot kvinnorna. Hon är ju medveten om att maken hennes är infertil. Om fertiliteten minskar måste ju Gilead även ta tag i problemet med de infertila männen. Det kommer ju inte att hålla i längden att bara skylla på kvinnorna. Men Serena vet, och hon låter Offred gå till Nick. Det viktigaste är inte sanningen, utan att hon får ett barn.
Det är ett intressant tema med en religiös fanatism som får luft under vingarna för att fertiliteten går ner. Nu är ju detta inget överhängande hot idag, när det snarare är en överbefolkad jord som är problemet, utan det är mer ett skräckscenario för 80-talsmänniskan. Ändå är det intressant att fråga sig om en religiös minoritet skulle kunna få sådan makt om det var så att vi slutade att föda barn.
Jag nämnde att serien stundvis varit lite seg. Det är ju liksom inte så mycket som händer i Gilead. Jag vill ha mer action från Little America och diskussion om en eventuell invasion eller liknande. Men nu har det skett något, ett attentat av en tjänarinna och flera anförare döda. Commander Fred ligger på sjukbädden och Serena Joy får visa vad hon går för. Hycklande såklart, eftersom hennes plats enligt hennes själv är i hemmet, men fantastisk spännande för serien och för den roliga karaktären. Jag ser fram emot hur hon och June kan göra något som förhoppningsvis leder till frihet för June och alla andra tjänarinnor. Och i så fall följaktligen fängelse för Serena.
Popcornen är poppade och jag forsätter att titta!
