Recension: Serano; Julia; Whipping girl; 2007

Whipping GirlI min jakt på bra böcker om transpersoners villkor så fick jag tips om Whipping girl av Julia Serano. Den ger en transkvinnas perspektiv på feminismen och om kvinnligheten.

En myt bland feminister är att transpersoner skulle inte behöva finnas i en värld där alla fick vara som de är. När vi raderat alla könsroller, behöver ingen känna att de hellre vill tillhöra ett annat kön. Då missar man en stor poäng, kön och könsroller är inte samma sak. Serano skriver om det och om mycket mer kring transkvinnors vardag. Hon skriver också om att transkrvinnor och transmän möts av olika fördomar. Gällande transmän är den självklara förklaringen att kvinnor egentligen vill vara män och transkvinnor är äckliga och lurar män att ligga med män. Hon går igenom område för område och beskriver hur transkvinnor diskrimineras och förnedras i samhället. Jag känner ingen mycket från Maria Ramnehills bok Ett transfeministiskt manifest.

Den enda invändningen jag kan ha mot denna gedigna och välskrivna bok är att det blir lite av ”jag är transkvinna och transkvinnor är det mest synd om i hela världen”. En liknande känsla får jag av Jonas Gardell fast då gällande bögar. Men det är väl svårt att skriva en sansat debattinlägg om något som berör en själv så djupt. Jag ska tillägga att Whipping girl är en sansad bok i det stora hela, det var bara bitvis jag tyckte att det blev lite mycket.

Vill du ha en förståelse för transpersoner och transkvinnor i synnerhet så ska du läsa den här boken. Du som i övrigt är en vettig människa men inte anser att transkvinnor är riktiga kvinnor – läs boken! Du som tycker att det vore bedrägeri om kvinnan du gick hem med från krogen hade kuk – läs! Transmän är män och transkvinnor är kvinnor, det är en självklarhet jag önskar att fler kunde skriva under på.

Läs mer: Adlibris, Bokus

3 kommentarer

    • Sven Hansson28 augusti, 2017 kl. 10:40
    • Svara

    Det är mycket mer offentlighet kring transkvinnor än om transmän vad det nu kan bero på.

      • Hanna29 augusti, 2017 kl. 09:09
        Författare
      • Svara

      Jag tror att det har med gamla föreställningar att göra. En transkvinna luras och är äcklig och en transman har man mer förståelse för. Man=män.

    • Sven Hansson30 augusti, 2017 kl. 08:23
    • Svara

    Ja. Och att transmän och homokvinnor håller sig mer i bakgrunden. De har inte samma lust att träda fram och prata om sitt liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.