Jag fick upp ögonen för Marina Abramović strax efter att hon varit på Skavlan. Jag tyckte att hon verkade helcool och letade upp hennes bok på Storytel. Walk through walls är hennes självbiografi och en extra bonus när man lyssnar på boken är att hon läser den själv.
Marina Abramović föddes 1946 i Belgrad. Hennes föräldrar var partisaner och hennes mor tyckte att det viktigaste var att förbereda Marina för ett hårt liv. Hon slog henne, lät henne bara gå i praktiska kläder och lät henne inte stöka ner ens i sömnen. Men en sak uppmuntrade hon och det var Marinas fallenhet för konst. Abramović tröttnade snabbt på att göra tavlor som folk ansågs fina, hon ville mer med sin konst. Genombrottet kom när hon träffade den tyska konstnären Ulay och flyttade ihop med honom i Amsterdam. De utvecklade sin performancekonst och skapade otroliga saker tillsammans. Bland annat åkte de till Australien och lät aboriginer och tibetanska munkar träffa varandra. Multikulturalism var något nytt då. Som en sista performance vandrade de kinesiska muren från var sitt håll för att mötas på mitten och sedan gå skilda vägar. Efter skilsmässan fortsatte Abramović på egen hand och ett känt verk var när hon lät människor sitta framför henne och stirra på Museum of Modern Art i New York.
Jag blev snabbt mycket imponerad av den här boken och människan som skrivit och läst den. Hon berättar ganska kallt och sakligt om sin tämligen hårda uppväxt och säger att tack vare den är hon den hon är idag. Hon berättar också känslomässigt om uppslitande skilsmässor och krossat hjärta. Hon har ett roligt språk och med sin serbiska accent blir det otroligt effektfullt. Det var intressant att läsa om uppväxten i Serbien samt Bosnienkrigen sett från hennes synvinkel, hon som inte bodde i Belgrad när krigen pågick. Hennes familj bodde dock där. Jag tyckte också om att hon berättade om klyftan mellan den fortfarande ganska fattiga familjen och hon som blivit rik och berömd.
Jag tycker att hon verkar vara en klockren feminist. Mycket av det hon gör och säger är feministiskt. Men nu vet jag att hon tydligt tagit avstånd från det epitetet så jag ska inte klistra på henne något hon inte är bekväm med. Därmed inte sagt att hennes verk inte är intressanta ur feministisk synvinkel, för det är de!
Brombergs förlag har precis gett ut boken på svenska, Gå genom väggar.
Denna recension är Memoarerna i Marina Abramović x 5.
