Nu är min Kvinnohats-vecka över och jag är mycket glad över allt stöd och kärlek jag fått under veckan. Idag var temat mina feministiska hjärtefrågor. Jag kände att jag ville avsluta med lite feministisk politik, om än inte sakpolitik.
Jag vet att det kan vara ganska bråkigt bland kommentarerna, men jag har inte fått några jobbiga kommentarer alls. Jag publicerar dagens bilder här idag och under morgondagen tänkte jag lägga till alla texter till detta och till de andra inläggen. Jag sparar dessa inlägg under Pressklipp.
När jag har funderat klart ska jag skriva lite längre om hur jag upplevde veckan!
UPPDATERAT
Nu med texterna.
Idag tänkte jag skriva lite om mina egna feministiska hjärtefrågor. Jag börjar med något som jag kallar ett eget rum och osynliggörande. Det var Virginia Woolf som skrev i sin essä från 1929 att kvinnor behöver ett eget rum för att kunna skriva. Ofta kan man få frågan varför det inte finns någon kvinnlig Beethoven och ett enkelt svar är att det inte funnits tillräckligt många med egna rum. Det är alltså inte så att män kan besitta skriva-underbar-musik-gener och skriva-fantastiska-böcker-gener och att kvinnor aldrig föds med dessa. Det handlar mycket om den miljö vi växer upp med och de strukturer som samhället är uppbyggt på.
Men inte nog med att kvinnor inte haft egna rum, de har också osynliggjorts genom historien. Joanna Russ har skrivit om hur kvinnors litterära framgångar viftats bort med bortförklaringar om tillfälligheter i How to suppress womens writing (finns tyvärr bara på engelska). Ett bra exempel på det är att man brukar prata om skräckgenrens fader. Det är väl oftast Edgar Allan Poe som avses men ibland även ibland H.P. Lovecraft. Det borde väl snarare heta skräckgenrens moder? Mary Shelly skrev Frankenstein redan 1818, då hon var 21 år. Hon var före både Poe och Lovecraft.
Jag fick läsa Poe i skolan, men inte Shelly. Hur många av er har fått läsa Frankenstein i skolan? Och hur många har fått läsa om och kände till Mary Shelly? Hon är för övrigt dotter till den kända feministen Mary Wollstonecraft.
Svenska hem var ett tidigt företag startat av kvinnor som var trötta på utbudet. I en värld där män satt på pengarna, men kvinnorna skötte hushållet var detta mycket innovativt. Det gick bra till en början, men tiden var inte med dem och de blev tillslut uppköpta av Konsum. Det var i början på förra seklet ungefär samtidigt som rösträttsrörelsen. SVT:s serie Fröken Frimans krig bygger på denna historia. Verklighetens Fröken Friman hette Anna Withlock.
Idag finns det gott om kvinnor som startar små företag men inte sällan får de svårt att få finansiering eller blir förminskade genom att man kallar deras försörjning för hobby. Titta bara på många modebloggare som förminskas trots att de kan leva på sina bloggar.
Boken Öppnas i händelse av min död av Liane Moriaty har en hemmafru som en av huvudpersonerna. Hennes man drar in pengarna och hon har som hobby att säja Tupperware. Hon har även hand om familjens ekonomi och vet därför att det är hon som drar in de stora pengarna. Ändå upprätthåls illusionen om den perfekta familjen med mannen som familjeförsörjare. Boken är australiensisk och liknande förhållanden är nog inte alls lika vanliga här, men det visar ändå på förminskandet av kvinnors företagande. Något som definitivt finns här.
Något annat som är viktigt för mig är frågor som rör familjen och barn. Jag är föräldraledig till vardags och det är sjukt att vi inte kommit längre när det gäller föräldraledighet att fäderna inte tar ut mer än de sk pappamånaderna (som ju lika mycket är mammamånader). I det här inlägget vill jag lyfta de krav som ställs på nyblivna mammor. Jag är inte en person som bryr mig jättemycket om vad andra tycker och tänker, men såklart jag inte ens jag stå emot alla pikar och råd om hur jag ska sköta mina barn. Johanna Stenius skriver mycket bra om detta i boken Nödrop från lyckobubblan, där ett citat från mig och bloggen finns med. Det är hemlagad mat, samtidigt som man ska hinna med att leka. Det är bra kläder som är svindyra samtidigt som det bör vara begagnat och bra för miljön. Hur du än gör blir det fel, som ett enda stort moment 22.
För mig blev allt mer uppenbart när jag fick mitt andra barn i våras. Nu är jag coolare och tar inte åt mig av alla råd. Jag bryr mig helt enkelt inte lika mycket längre. Men det ska väl inte behövas två barn för en sådan uppenbarelse? Vi borde bli bättre på att stötta varandra och dra ner förväntningarna. Alla gör vi så gott vi kan. De allra flesta vill göra det bästa för sina barn oavsett om de ammar eller flaskmatar, tar kort eller lång föräldraledighet eller bor i hus eller lägenhet.
Tinni Ernsjö Rappe och Rebecka Edgren Aldéns bok Skriet från kärnfamiljen är också en bra bok om förväntningar som ställs på mammor, både av andra och av oss själva.
Då var det dags att tacka för mig. Det var varit en superkul vecka och jag är glad för all respons! Jag avslutar med en bild på mig i min närmiljö, Hammarby Sjöstad i Stockholm. I ena handen håller jag senast lästa bok, serieromanen En sol bland döda klot av Anneli Furmark, som jag varmt kan rekommendera. Den är främst för dem som läst Cora Sandels böcker om Alberte, men går att läsa även om man inte läst dem. Den får bli mitt avslut på veckan.
Tack för att ni läst och kommenterat och gillat!
För att få mer boktips, följ min blogg!
feministbiblioteket.se
facebook.com/feministbiblioteket
@feministbrud
