Kvinnohat dag 4: Läsa på olika teman

Dagens tema i min vecka på Instagramkontot Kvinnohat är att läsa på olika teman. jag presenterade tre teman som jag har haft för min egen läsning; EU-läsning, sporttema och kvinnliga nobelpristagare.

Nedan ser ni bilderna och följer ni Kvinnohat kan ni läsa texterna!

UPPDATERAT

Nu med texterna.

En bild av en blomrabatt föreställande EU:s medlemsstater. Tagit från en skybar i Riga 2009.

Som ni kanske förstod igår tycker jag om att läsa böcker på olika teman. Mitt största projekt kallade jag EU-läsning. Det gick ut på att läsa böcker av kvinnliga författare från alla EU-länder. Minst en bok från varje, men fem böcker från de länder där jag inte läst så mycket ifrån men är stora bokländer (Irland, Italien) eller befolkningsmässigt stora länder (Nederländerna, Polen). Mina favoriter, som ni borde kolla upp, var Knud den store av Hanne Vibeke Holst (Danmark), Väggen av Marlen Haushofer (Österrike) och Tennets skrik av Gundega Repse (Lettland).

Hela listan med länk till mina recensioner hittar ni på feministbiblioteket.se/eu-lasning

Bildcollage av Det riktiga landslaget av Moa Svan, Löparflickan av Carrie Snyder, Kattegatt Ålands hav Kanalen av Sally Bauer och Happy Sally av Sara Stridsberg.

Jag vet inte hur många av er som gillar sport och som har noterat att det var både fotbolls-EM för herrar och OS denna sommar (det lär väl knappast ha undgått någon?). Jag utlyste förra året sportår 2016 på bloggen och försökte läsa så många böcker som möjligt med sport-tema. Jag läser både facklitterära böcker om idrottslig kvinnohistoria, men också skönlitterära böcker med tema sport och kvinnor. Jag är inte klar än så ge mig gärna tips på böcker med sporttema!

Böckerna ovan är tre riktigt bra böcker. Moa Svans bok om det riktiga landslaget är fantastisk rolig och informativ om hur damlandslaget har diskrimineras i olika sammanhang. Löparflickan är en skönlitterär bok som bygger på de kanadensiska löparna under OS i Amsterdam 1928. Boken är en feministisk hyllning till de kvinnor som sprang 800 m, en distans som sedan skulle vara stängd för kvinnor fram till 1960. Slutligen läste jag den fantastiska simmerskan Sally Bauers dagboksliknande bok om sina simningar. Jag läste den efter att ha Sara Stridsbergs fantastiska fantasi om henne, Happy Sally.

En hög med böckerna Den femte sanningen av Doris Lessing, Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, Hjärtdjur av Herta Müller, Dikter 1945-2002 av Wisława Szymborska och Min sons historia av Nadine Gordimer.

Jag läser de kvinnliga nobelpristagarna i en underbar online-bokcirkel, som vi kallar fjorton nobelpristagare. Den har pågått i flera år och vi är nu framme vid Doris Lessing. Många har hoppat av och tillkommit under tidens gång. Fantastiskt roligt projekt!

Jag har valt ut några favoriter av de kvinnliga nobelpristagarna här. Doris Lessning Den femte sanningen och Elfriede Jelineks Älskarinnorna är med i den feministiska litteraturkanonen jag berättade om i tisdags. Herta Müllers Hjärtljud är otroligt bra, men många tycker att hon är för svår. Jag kan förstå det, men älskade hennes poetiska språk. Min absoluta favoritpoet som är förvånansvärt lättillgänglig och lättläst, är Wisława Szymborska. Nadine Gordimer skriver engagerande och bra om apartheidregimen i Sydafrika och en svart mans relation till en vit kvinna i Min sons historia.

Jag gissade rätt att Svetlana Aleksijevitj skulle få nobelpriset förra året! Min favorit av henne är Kriget har inget kvinnligt ansikte om kvinnor vid fronten (jag hittade inte mitt ex till fotot, det är inte direkt ordning i våra bokhyllor här hemma).

Imorgon blir det barn- och ungdomslitteratur!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.