Kvinnohat dag 2: Feministisk kanon

Idag har jag fortsatt rekommendera böcker på Instagramkontot Kvinnohat. Dagens tema har varit den feministiska litteraturkanonen som jag satt ihop tillsammans med bland andra Ebba Witt-Brattström. Kanonen kan läsas i sin helhet här. Nedan kan ni se de bilder jag visat idag och för att läsa texterna får ni följa Kvinnohat på Instagram!

UPPDATERAT

Nu med texterna.

Shelfie

Jag har tillsammans med bland andra litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström och på mitt eget initiativ satt ihop en feministisk litteraturkanon. Där finns många feministiska klassiker och måsteläsning. Jag har alla böcker hemma och på bilden ser ni en bild av min bokhylla och det fysiska Feministbiblioteket. Under dagen kommer jag att presentera några böcker lite extra. Hela listan, som är på 49 böcker + Det andra könet av Simone de Beauvoir (som kom ut 1949, därav antalet) finner ni på feministbiblioteket.se/feministisk-kanon. Vi har försökt att blanda nya och gamla, från hela världen och olika politiska åskådningar.

Den kritik vi fått är att det inte finns några böcker om transpersoner med, att Germanie Greer är med (som uttalat sig misogynt mot transpersoner) och att det är för få böcker som inte är från västvärlden. Jag har tagit till mig kritiken och läser fler böcker från andra länder och om HBTQ-personer nu. Germanie Greers uttalande kände ingen av oss till när vi satte ihop listan. Kanonen ska inte ses som någon absolut lista som inte kan ifrågasättas, utan är mer ett diskussionsunderlag. Jag ser det som positivt att vi får kritik och att folk hör av sig med böcker som borde varit med. Skulle vi satt ihop den idag hade jag exempelvis sett till att Margaret Atwoods Tjänstekvinnans berättelse kom med. Förmodligen på bekostnad av Germanie Greer.

Jag kommer att presentera några favoriter från kanonen idag och några kommer under andra teman senare under veckan. Ni får gärna komma med tips på böcker som borde varit med. Ett kriterium vi hade var att boken ska vara översatt till svenska.

Kollage av böckerna Rädd att flyga av Erica Jong, Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen och Purpurfärgen av Alice Walker.

Tre riktigt grymma feministiska skönlitterära böcker från kanonen ser ni ovan. Det är nästintill omöjligt för mig att välja ut mina favoriter, så ta det inte alltför bokstavligt om du har läst hela listan och undrar varför jag inte lyfter fram någon av de andra böckerna.

Rädd att flyga är väl mest känd för uttrycket det knappläsa knullet (zipless fuck) som betyder att ha sex bara för sexet skull utan känslor eller löften. Går det på riktigt eller är det en utopi är frågan.

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen är väl de antifeministiska männen största hatbok efter Valerie Solanas SCUM-manifest. Huvudpersonen våldtar en man och överlämnar sig till polisen.
Hon kan dock inte gripas eftersom män inte kan våldtas.

Purpurfärgen, om den illitterata svarta kvinnan i den amerikanska södern på 30-talet, är en fantastisk bra bok. Förutom att den är fantastiskt berättat är det också ett språkligt mästerverk. Huvudpersonen skriver i jagform och i början är språket barnsligt och det bli bättre och bättre ju längre in i boken vi kommer och ju bättre hon lär sig läsa och skriva. Boken kom 1982 och då var det kontroversiellt med lesbisk kärlek, som också skildras i boken.

En bild på böckerna Vilda Svanar av Jung Chang, Under det rosa täcket av Nina Björk och Min mosters migrän av Hanne-Vibeke Holst.

Tre riktigt grymma feministiska skönlitterära böcker från kanonen ser ni ovan. Det är nästintill omöjligt för mig att välja ut mina favoriter, så ta det inte alltför bokstavligt om du har läst hela listan och undrar varför jag inte lyfter fram någon av de andra böckerna.

Rädd att flyga är väl mest känd för uttrycket det knappläsa knullet (zipless fuck) som betyder att ha sex bara för sexet skull utan känslor eller löften. Går det på riktigt eller är det en utopi är frågan.

Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen är väl de antifeministiska männen största hatbok efter Valerie Solanas SCUM-manifest. Huvudpersonen våldtar en man och överlämnar sig till polisen.
Hon kan dock inte gripas eftersom män inte kan våldtas.

Purpurfärgen, om den illitterata svarta kvinnan i den amerikanska södern på 30-talet, är en fantastisk bra bok. Förutom att den är fantastiskt berättat är det också ett språkligt mästerverk. Huvudpersonen skriver i jagform och i början är språket barnsligt och det bli bättre och bättre ju längre in i boken vi kommer och ju bättre hon lär sig läsa och skriva. Boken kom 1982 och då var det kontroversiellt med lesbisk kärlek, som också skildras i boken.

Ett bildcollage av Pennskaftet av Elin Wägner, Utrensning av Sofi Oksanen, en signerad sida av Sofi Oksanen, en närbild på ett klistermärke med texten ”Denna bok ingår i Feministbibliotekets kanon”

Jag avslutar dagen med två av mina absoluta favoriter, en gammal och en ny. Elin Wägners Pennskaftet nämner jag ofta som en av de bästa böcker jag läst. Den handlar om rösträttsrörelsen i början av förra seklet och som huvudperson är det en yrkesarbetande kvinna som har sex utanför äktenskapet. Kontroversiellt flera gånger om med andra ord.

Sofi Oksanens Utrensning, om kvinnor i Estland under och efter andra världskriget är helt fantastisk. Om trafficking, lojalitet och avundsjuka. Så otroligt bra att jag knappt finner ord. Mitt ex är signerat och därför numer helt stängt för utlåning.

Jag har tryckt upp klistermärken med texten ”Denna bok ingår i Feministbibliotekets kanon” som man kan klistra i sina böcker från kanonen om man vill. Är det någon som är intresserad så hör av er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.