Happy Sally (Bonniers) är den nya akademiledamoten Sara Stridsbergs debutroman. Det är en fantasi om kanalsimmerskan Sally Bauer och simning är således ett stort tema i boken. Det passar min sportläsning denna sommar.
En kvinna är tillbaka i Dover där hennes mamma för länge sedan försökte simma över Engelska kanalen. Mammans idol var Sally Bauer och hon berättade ofta historier om henne för sin barn. Mamman har ingått ett vad med sin make som innebär att om hon inte klarar att simma över kanalen ska hon följa med honom på en segling över Atlanten. Kvinnan i Dover minns den hemska seglatsen på Atlanten och tomheten när de återvände hem. Hon minns sin mor simmerskan och hennes enorma drivkraft.
Jag har tidigare läst Drömfakulteten av Sara Stridsberg och gillade den, men kanske inte tillräckligt mycket för att förstå att Stridsbergs poetiska och lite drömska sätt att skriva passar mig alldeles utmärkt. Happy Sally var en fantastisk bok som jag älskade från första stund. Jag försökte att inte sträckläsa för att riktigt suga på formuleringarna och stämningen. Den är oerhört sorglig, något som egentligen inte passar min sinnesstämning just nu, men den poetiska stilen gör att det går att hålla viss distans till det jobbiga.
Bitarna om Sally Bauer är oerhört intressanta och var roliga att läsa om, även om det inte ska tas som dokumentärt. Det är Sara Stridsbergs fantasi om en stor simmerskas innersta tankar kring livet och simningen och det är skrivet på ett sätt som gör att jag inte stör mig det minsta på att hon lägger orden i munnen på det nu döda stjärnan. Det är samma stil i Drömfakulteten, som handlar om Valerie Solanas.
Jag drömde själv om att bli en framstående simmerska och jag älskar fortfarande att simma. Och jag älskade Happy Sally.
