Jag har nu tagit tag i att läsa mina två återstående böcker om systrarna Walsh av Marian Keyes. Är det någon där? handlar om Anna, hon som vi lärt känna som hippitjejen i de andra böckerna.
Anna är hemma på Irland och har bandage och mår fruktansvärt dåligt. Hon längtar tillbaka till livet i New York. Hon är inte längre hippi eller konstig utan har drömjobbet på ett sminkföretag och har en underbarbar man. Men mannen tycks vara spårlöst försvunnen. Väl tillbaka hemma bekräftas farhågorna, Aidan är inte hemma och hans svarar inte på hennes mejl eller telefonsamtal. Det är nog bara hormonstinna bebismammor som förväntat sig ett annat innehåll, som inte förstår vad som hänt honom. Är det någon där? är en bok om sorg och hur man tar sig ur den, från förnekelse, via medium till att tillslut lära sig att leva med förlusten.
Är det någon där? är en fin berättelse om sorgearbete, men den är alldeles för seg. 550 sidor varav merparten handlar om en sörjande människa. Det är inte så upplyftande och jag tyckte också att det glättiga språket inte rikgit passar in. Samtidigt är det just språket och jargongen som gör att boken inte är helt outhärdlig. Boken har också en sidohistoria där Anna mejlar sin syster Helen på Irland som startat en privatdetektivbusiness. Helt ointressant och vansinnigt fånigt- Jag fick tvinga mig själv att skumläsa de avsnitten för att inte irritera ihjäl mig. Det är bra med feminism i boken, även om det är Claire som står för den mest feministiska boken och hon är inte med så mycket samt beskrivs inte så väl av Anna som är bokens jag.
Jag minns att jag tyckte ganska bra om Keyes böcker, men gillade inte den här. Jag hoppas att Är det någon där? inte är någon av hennes bättre så att det inte är jag som totalt ändrat smak. Jag ska läsa den sista boken om Helen också, men det blir nog inte just nu.
