Natasha Tiniacos är poet från Venezuela och hon är född 1981. Jag hittade henne när jag sökte författare från Venezuela och några av hennes dikter finns översatta till engelska.
Det märks att Tiniacos tillhör en yngre generation poeter. I de dikter jag har tagit del av är det en del hashtags och referenser till sociala medier. Jag fastnade lite för en om Facebookstatusar.
Twenty Imaginary Facebook Statuses
(…)
9) Warning: to exist is to be of no use.
10) There is a criminal inside each of us. Time is my victim.
11) In my house, everything was made by people I will never meet,
and I’m afraid that at any moment my lamps will go back to their original hands.
12) I pray to the soul of the ghostwriter.
13) Wanted: A stanza for a sonnet about freedom.
No committed poetry, please.
14) Put yourself in my place.
(…)
Hennes dikter är inte svåra, men det är inte så lättillgängligt att man förstår poängen vid första genomläsningen. Jag tyckte ändå mycket om det. Det kändes intelligent och genomtänkt. Det är svårt att veta hur mycket som försvinner i översättningen, men de dikter jag läste kändes inte konstigt översatta på något vis. Flera dikter har hon skrivit till olika kända personer, såsom Sisyfos, Paul Claudel och Francis Bacon, men det hade nog varit lättare att ta till sig just de dikterna om jag vetat direkt vilka personerna var utan att googla (Sisiyfos kände jag till innan).
En författare som gav mersmak. Jag hoppas att få se mer (eller typ något) av henne framöver. En rolig grej med min utmaning att läsa 20 nya länder för förlossningen är att jag hittar små pärlor som Natasha Tiniacos. Henne hade jag förmodligen aldrig stött på om jag inte velat läsa mig jorden runt.
