Simone de Beauviors långnovell (fast jag skulle snarare kalla den en kortroman) Misstag i Moskva skrevs 1966-67 och skulle utkommit i en novellsamling 1968, men de Beauvoir valde bort den i sista stund. Den gavs ut på franska först 1992. 2015 gavs den ut på svenska på Bucket list books översatt av Helen Enqvist.
Det äkta paret Nicole och André är i Sovjetunionen för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Relationen är inte på topp och landets diktatur börjar smyga på dem och går emellan dem. De är båda övertygade socialister och anser att Sovjetunionen är ett bra land. Men irritationen över situationen blir allt större när de inte kan åka runt som de vill och Nicole känner sig instängd och rastlös och längtar hem till Paris medan André vill lära sig ryska och därigenom lära känna människorna i Sovjet bättre.
Bokens perspektiv växlar mellan de båda makarna och där vi får insikt i bådas bryderier. Det jag fastnade för i bokens förord, som är skrivet av Éliane Lecarme-Tabone, var att texten skulle ge en kritisk inblick i sextiotalets Sovjetunionen, något som de Beauvoir själv borde ha upplevt på någon av sin och Sartres resor dit. Jag tyckte att det var intressant att läsa en sådan kritik av en övertygad socialist och det gladde mig att det började komma lite insikt om var den sovjetiska diktaturen gick för.
Relationen och bristen på kommunikation hade lite av ”lost in translation” över sig. Jag tyckte att det var oerhört intressant läsa om och jag gillade att paret var 60+ och att det handlade om ett gammal strävsamt par som hållit ihop länge. Det är inte var dag jag läser om kärleksbekymmer i den åldern.
Jag tyckte att det var en mycket bra berättelse och jag var spänd på hur det skulle sluta. Jag vet inte om det var jag, mina fördomar/tankar om Simone de Beauvoir, men jag blev oerhört förvånad över slutet!
Läs mer: Adlibris, Bokus, och dagrna går, Hanneles bokparadis
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Efter att ha läst Det andra könet i sommar är jag väldigt sugen på att läsa något skönlitterärt, det får nog bli den här tror jag.
Jag har förresten utmanat dig att skriva om böcker om flykt och flyktingar: http://www.fiktiviteter.se/2015/09/13/pa-flykt/
Författare
Du orkade plöja den alltså 🙂 Jag har bara läst kortversionen eftersom den långa inte fanns på svenska då. Men är inte sugen på att läsa hela. Den är ju fantastisk i sitt slag, men var den inte lite långrandig?
Kul! Det ska jag absolut göra!
I ärlighetens namn så läste jag ut den mest för att jag kan vara väldigt envis 😉 Den är bitvis seg, men så glimtar det till av ren briljans helt plötsligt så jag är väldigt glad att jag kämpade på. Är en ute efter tankematerial och diskussionstrådar att dra i kan hennes förord räcka, det kanske är det som är din kortversion?
Författare
Kortversionen är 500 sidor så det är några kapitel som är borta (av någon anledning som jag inte vet). Jag är också glad att jag kämpade, men att läsa långversionen känns inte aktuellt 🙂
jag gillade slutet (men inte att 60+ beskrivs som gammalt).
Författare
Haha, men 60+ var väl jättegammalt på den tiden? Jag tycker i vilket fall som helst inte att de agerar som om de vore så otroligt gamla, mer som mina föräldrar där pappa är 70+.