Jag har såklart inte glömt bort min sportserie berömda och glömda idrottskvinnor. Nu är det friidrotts-VM och först ut denna vecka är en av min ungdoms stora idoler, Gail Devers.
Hon hade vunnit silver på korta häcken i VM i Tokyo 1991, strax efter dåvarande Ludmila Narozjilenko nu Engquist, men i OS i Barcelona skulle hon inte vina den distansen. Istället skulle hon skrälla rejält genom att vinna 100-metersfinalen. Då sprang hon rakt in i 15-åriga Hannas hjärta och skulle förbli en stor idol för mig. Höjdpunkten var under VM 1995 där jag jobbade och hade möjlighet att se korta häckfinalen och där jag både fick en fin autograf och lyckades plåta henne under ärevarvet. Jag tyckte också att det var roligt varje gång hon slå den, enligt mig så stroppiga, Merlene Ottey från Jamaica.
Hon är verkligen inte en idrottskvinna som borde falla i glömska. Meritlistan är mycket lång (källa WIkipedia):
Gail Devers | ||
Friidrott, damerNation: USA | ||
Olympiska spel | ||
---|---|---|
Guld | Atlanta 1996 | 100 meter |
Guld | Atlanta 1996 | 4 x 100 meter |
Guld | Barcelona 1992 | 100 meter |
Världsmästerskap | ||
Guld | Sevilia 1999 | 100 meter häck |
Guld | Athen 1997 | 4 X 100 meter |
Guld | Göteborg 1995 | 100 meter häck |
Guld | Stuttgart 1993 | 100 meter häck |
Guld | Stuttgart 1993 | 100 meter |
Silver | Edmonton 2001 | 100 meter häck |
Silver | Stuttgart 1993 | 4 x 100 meter |
Silver | Tokyo 1991 | 100 meter häck |
Panamerikanska spelen | ||
Guld | Indianapolis 1987 | 100 meter |