Maggie O’Farrell är från Nordirland och jag har därför tänkt att ha med henne i EU-läsningen. Egentligen hade jag inte tänkt att läsa Sommaren utan regn (ETTA), utan istället någon av hennes andra. Men så hade Västmanländskan läst den och gillat den och så var det den första boken jag kunde tänka mig att läsa som jag fann på Huddinge sjukhusbibliotek.
Det är sommaren 1976 och det är värmebörja i England (något man inte kan säga om sommaren 2015). Syskonen Riordan står inte på god fot med varandra men tvingas att återförenas när deras far plötsligt försvinner. Tillsammans försöker de förstå vart han har tagit vägen. Deras mor säger sig inte veta något, men alla känner de att hon nog sitter inne på ett och annat. Familjehemligheter nystas upp och svek, lögner och missförstånd kommer upp till ytan.
Jag tycker mycket om den här typen av nästan-deckare. Det är inga poliser inblandade, men väl en gåta som gör att jag som läsare gärna vill sträckläsa boken. Det var också härligt att läsa en bok som utspelar sig i en värmebörja när det äntligen har börjat bli varmt den här sommaren också. Det var fina personporträtt och jag kände verkligen för dem allihop. Det enda lilla som jag irriterade mig på var att det fanns någon eller några trådar som inte fick sin lösning och den typen av bok kräver nästan att allt reds ut. Kanske skulle vi räkna ut det eller läst det mellan raderna, eller så var det helt enkelt inte viktigt för historien. Mycket bra sommarbok!
Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD, Dagens bok, Bokhora
2 kommentarer
1 ping
Jag läste den förra sommaren och gillade den! Nu ligger hennes Den hand som först höll min och väntar i att läsa-högen. Hoppas att den också är bra och att detta blir ett författarskap att följa.
Författare
Ja, jag är riktig spänt på att läsa mer O’Farrell. Jag hade tänkt att läsa Bara Alice, men den fanns inte på nämnda sjukhus så det fick blir den här 🙂
[…] Maggie O’Farrall – Sommaren utan regn: Jag har länge tänkt att läsa Maggir O’Farrall, men var inne på en annan titel. Denna […]