Linda Skugge och Sigrid Tollgårds 1989 har undertiteln Leva eller överleva och det är det som är den stora kärna i boken. Vilka människor är levare och vilka är bara överlevare?
Vi får möta en massa personer i slutet av åttiotalet och runt 2013. På åttiotalet utspelar sig scenerna i en norsk hytte i Gudbrandsdalen och allt kretsar kring ett antal vänner som alltid firar påsk ihop på samma ställe och åker skidor. Det är en dysfunktionell vänkrets och den som inte är alkoholist är otrogen med den andres fru eller så är det någon som hatar alltihop. VI vet att en kommer att dö. Samtidigt följer vi Gunnel och Majken 2013 vars mamma precis har dött i Gudbrandsdalen. Vad gjorde hon där och kunde hon ens åka skidor? Systrarna nystar i moderns historia och hur den hänger ihop med vännerna från 1989. Och så var det detta med levare och överlevare. Vissa människor lever livet och söker efter lyckan genom att resa, festa eller bara njuta livets goda. Andra har neuroser och är nöjda med att bara överleva.
Det är en historia med många personer och många trådar och i början är det nästan lite rörigt, men författarna är skickliga på att bygga upp en stämning så jag ville hela tiden läsa vidare. Boken är mycket spännande men innehåller också många olika personlighetstyper och många slags känslor. Hur hanterar man ett förlorat barn? Hur hanterar man att en vuxen kvinna kanske är ens barn? Hur hanterar man att maken man inte vill ha sex med är otrogen? Jag tyckte mycket om att det fanns så många olika personer och så många olika svar på viktiga livsfrågor och även om det handlade om ganska tunga saker så frossades det aldrig i det hemska så även känsliga småbarnsföräldrar kan läsa utan att gråta ihjäl sig. En lite mer upplyftande del är alla härlig åttiotalsmusik som är med i boken.
En liten kritik jag har är att det var så många trådar och att jag inte tyckte att alla fick sin lösning på slutet. Men slutet var ändå bra måste jag säga, men det krävdes en del tanke verksamhet för att fatta alla turer. Det var egentligen inget för en snabbläsare som jag, men det går ju att läsa om det viktigaste. Sedan var de olika kapitlen olika intressanta och tyvärr tyckte jag att storyn om systrarna var lite trist i början och därför missade jag kanske en del viktiga saker.
Jag sträckläste boken på en dag så det är verkligen en het kandidat till hängmattan eller sandstranden (eller kanske snarare soffan under fliten den här sommaren). I höst kommer författarduon (som är systrar) ut med en ny, fristående fortsättning på 1989 och den ser jag mycket fram emot!
Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan
