Jag i en halsduk som jag har fått komplimanger för av okända människor. Det glädjer alltid att få höra att jag har bra smak.
Jo, man får ge kvinnor komplimanger, även kvinnor man inte känner. Men. Det finns ett men. Ola Olofsson förfasas i Helsingborgs Dagblad över att det inte går att säga till en främmande kvinna att hon är vacker för att det verkar creepy. Jag tycker att Ola Olofsson ska gå på sin magkänsla för det är ganska creepy att få höra av en främmande man på morgonpendeln att man är vacker, i alla fall skulle jag tycka det.
Jag kan tänka mig att många tycker synd om Ola Olofsson efter all skit han fått för sin krönika, som många män säkert känner igen sig i. Men läs då hans text en gång till och begrunda vad han menar med detta:
Det är oftast inte de snygg-snygga jag hajar till över utan snarare de medium till ful-snygga, men det är alltid någon som har det där lilla extra.
Det är alltså FULA tjejer han vill ge komplimanger! För att han tror att de behöver det mer? För att han känner sig så ädel? För att han helt enkelt inte vågar ge snygg-snygga tjejer komplimanger?
Hej Sonja skriver såhär om typen:
Jag vet inte hur många såna här män som jag mött i mina dar, såna där som skryter och söker bekräftelse för att dom ”inte tänder på modeller”.
Jag har också mött många sådana i mina dar och blir alltid lika trött på dem. Och vem vill ha komplimangen: ”Dina ögon är vackra, lite extra sådär, men i övrigt är du mer ful än fin på en skala.” Ingen, så lägg ner Ola.
Magdalena Ribbing försökte reda ut begreppen och rådde Ola att hålla sig borta från området mellan hals och knän när han ger komplimanger, men jag tycker att Ribbing missar det viktigaste. Till okända bör du bara ge komplimanger om det som går påverka. I och för sig säger hon att en komplimang ska kunna besvaras med ett tack, och det gäller för de sakerna man kan påverka. Jag illustrerar med ett par exempel:
Hår
Komplimang: Vilket vackert hår du har!
Svar: Tack… *Ser ut som om han vill ta på det, akward tystnad*
Komplimang: Ville bara säga att du har en cool frisyr.
Svar: Tack!
Ögon
Komplimang: Vilka vackra ögon du har. *tittar mig ögonen*
Svar: Öh ok. *stirrar generat ut genom fönstret*
Komplimang: Snygga glasögon!/Cool sminkning!
Svar: Tack!
Kropp
Komplimang: Vilken vacker kropp du har?
Svar: *flyttar till ett annat säte*
Komplimang: Vilken fin jacka!
Svar: Tack!
Det var väl inte så svårt? För alla män som är vettiga och kan lita på sin magkänsla kan jag säga att det givetvis finns tillfällen då det är helt fantastiskt att få höra av en okänd att man är vacker, men timing och fingertoppskänsla är i de fallen helt nödvändiga. Ola känner sig obekväm och det är ett tydligt tecken på att han man inte ska säga något.
15 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag blev jätteirriterad av hans text, den liksom lyser av det där typiska ”de dumma fulsnygga kvinnorna borde ju bli tacksamma när jag komplimenterar dem!”
Visst kan han berömma folk bäst han vill, det han INTE kan ha några krav på är motreaktionen. Vissa kommer bli glada, andra kommer tycka det är jätteobehagligt. Ingen har någon skyldighet att bli glad eller tacksam för en komplimang, i motsats till vad många grabbar verkar gå omkring och tro.
Och när man vet att vissa tycker det är jobbigt att bli observerade, granskade, kommenterade – även när det är välment – då kan man ta det säkra före det osäkra och hålla tyst. Om det handlar om den andre och inte egentligen om honom själv, alltså.
Författare
Precis, han förväntar sig att folk ska bli glada vilket är jättekonstigt. Och att säga något som känns creepy blir oftast creepy, en enkel tumregel för alla.
jag blev helt galen när jag läste hans text – speciellt det där med att han rättfärdigar sig själv genom att han bedömer kvinnors utseende (inte de snygg-snygga). Så många fel. Ifall han ger en en kommentar så vet man han tycker en är ful alltså …
Mkt bra exempel du tar upp i slutet!
Författare
Tack! Jag ville illustrera att det är ganska lätt att ge komplimanger bara man gör det på rätt sätt.
Och det där med fulsnygga, hur kan man bara skriva nåt sånt? Så dömande!
Dels får svenska män ständig höra sådan kritik som Ola Olofsson fått. Dels får svenska män ständigt höra från svenska kvinnor som besökt syd-europa och andra sydländska länder att ”oohh där får man ständigt komplimanger.Oohh där blir man behandlad som en KVINNA”.
Svenska män blir schizofrena.
Författare
För det första så är världen inte rättvis. Det en man får göra får inte en annan man göra. Det kan vara schizofrent, men så är det och det måste vi leva med. Sedan är det ju förmodligen inte samma kvinnor som känner sig som kvinna i Italien som den som känner sig obekväm på pendeln. Jag tex hatar det sydeuropeiska mentaliteten när okända män tilltalar mig med ”ciao bella!”.
det här påminner mig om intervjun med Kerstin Sandels i Stil i P1, där hon fick en komplimang av en man på gatan (som hon iofs kände) för en outfit och aldrig mera bar de kläderna. Hon menade att man klär sig inte för att få en mans godkännande, utan för att känna sig snygg själv. Lyssna gärna: http://t.sr.se/1gnlEWE (och ja, jag vet att Kerstin Sandels sagt bevingade ord om våldtäkt i sitt arbete som försvarsadvokat, men det påverkar inte detta, tycker jag).
Författare
Fast om jag fick en komplimang för snygga kläder av en man jag känner så skulle jag aldrig bli arg eller irriterad. Jag klär mig inte för hans skull såklart, men det var snällt sagt och jag tycker inte det är objektifierande att ge komplimanger för folks kläder. Sedan kan man ju aldrig förvänta sig att någon blir glad när man ger en komplimang såklart.
Åh, jag har haft den här diskussionen på kontoret. Hade en kollega som sa att det inte var ok att ge komplimanger på jobbet och jag tycker det är jättetråkigt att jobba på ett ställe där det inte skulle vara ok. Objektifierar man någon genom att se dem? (Ja, jag bekräftar även kompetens och personen, inte bara utseende).
Jag vill göra kvinnor glada genom att se att de har klippt sig, eller har snygga skor, en klänning som passar personligheten perfekt… Jag blir glad om någon ger mig en komplimang även om det är utseende, och jag klär mig definitivt inte för mannens godkännande.
Det är klart att man kan ge komplimanger och du ger jättebra exempel på hur man kan göra det.
Om jag tolkar skribenten välvilligt, så kanske han bara är som jag. Jag tycker heller inte snygg-snygga tjejer är snygga. Jag brukar beskriva dem som ”objektivt snygga” men alltså inte snygga enligt min definition, utan enligt standarden vi lärt oss. Smala 20-åringar med perfekt sminkning och perfekt modeanpassad outfit – det är bara så tråkigt och kallt. Det är mycket snyggare med vuxna kvinnor och kvinnor som inte är ”standardiserade”. Kanske han menar det så.
Nu funderar jag på om jag inte ger män komplimanger. Det händer, men då är det män jag känner och jag vet att de blir glada om jag ser att skjortan är ny eller har en färg som passar perfekt.
Författare
Självklart kan man ge komplimanger på en arbetsplats! Där känner man ju också i regel den som jobbar, i vilket fall är de inte fullkomliga främlingar. Och det är ju jättetråkigt om ingen noterar nya glasögon eller ny frisyr ifall man träffar folk varje dag.
Det där med fulsnygghet är ju intressant, för jag håller med om att mainstreamsnyggt inte faller mig i smaken heller,v arken på kvinnor eller män, men i en krönika bör man ju tänka lite på hur man uttrycker sig. Om man själv tycker att en person är attraktiv så är hen ju inte ful, eller hur? 🙂
Jag ger män komplimanger för nya frisyr eller något uppenbart nyinköpt klädesplagg som kanske ger emot lite vad han brukar ha. Men bara män jag känner. Jag har gett en helt okänd man en komplimang. Det var en man som rappade en text om utssendehets. Jag sa att det var bra. Det kanske inte räknas?
Jo, det räknas, för slutsatsen är att man kan ge okända män/ kvinnor komplimanger utan att flörta. Folk får lägga av med att sexualisera helt enkelt. Åt båda håll.
Min kollega tyckte att man med komplimanger skapar en arbetsplats där kvinnor riskeras ses som kvinnor (objekt) och inte jämbördiga kollegor. Jag ser det inte alls så, möjligen eftersom jag inte ser världen som en uppdelning mellan heterosexuella män och heterosexuella kvinnor, utan som individer. Var jag attraherad av en kollega skulle jag låta bli komplimangerna 🙂
Jag håller helt med dig att det är sättet hur de ges är avgörande för hur jag känner mig efteråt. Är det rakt och ärligt från en människa till en annan känns det positivt. Är det flörtigt/ sexualiserat/ fluktande, och särskilt om det inte sägs direkt till mig så blir jag irriterad på att jag inte få vara ifred. Att vissla efter en kvinna med kjol är ingen komplimang. Till och med att säga ”bonjour” när en kvinna går förbi är jävligt irriterande. Att säga ”snygg kjol” direkt till en kvinna för att man tycker kjolen är snygg, inte för att benen är sexiga, och utan att höhö:a efteråt, är det det.
Så svårt borde det inte vara för en man att fatta som man vad som är obehagligt och inte, men det är klart att det är individuellt hur hen reagerar så helt säker går man ju inte. Jag vet ju inte hur det är att vara jättesnygg och alltid få komplimanger. Man kanske tröttnar.
Författare
Självklart är inte komplimanger av ondo! Man ska inte sexualisera, men att säga till sina kollegor att de har snygga frisyrer eller jeans är något som gör arbetsplatsen trivsammare tycker jag!
Och som du säger, komplimanger ska ges utan underton. Bara ärligt och till personen. Inte säga till någon annan att hen sitter mitt emot en vacker kvinna som någon föreslog. Det borde vara enkelt att fatta och nej jag tror inte man tröttnar på ärliga och raka komplimanger. Ciao bella däremot, tröttnar jag på snabbt.
Jag tycker det är bra att ytliga komplimanger, artighetsrelaterade eller flörtiga, har fallit ur kulturen, att många inte vet hur man ska förhålla sig till det och i flesta fall håller tyst. För denna debatt till trots så kan vi väl i alla fall säga att det är ett mindre problem här (globalt sett)?
Är man som kille obekväm med det så är det plågsamt att befinna sig i t ex USA eller Sydeuropa eftersom det ligger en FÖRVÄNTNING ibland på att man ska spela lite tagen av någon kvinnas utseende eller stil.
Man hamnar i ett sårbart läge och kan framstå som dråplig och dum ifall man inte lyckas leverera det snyggt. Kör man på det säkra och inte slänger ur sig sådana fraser så blir man istället sedd som otrevlig och missunnsam tids nog.
Jag tycker också att det är extremt olustigt med kvinnor i många andra kulturer som kör ett ”behaga mannen”-race, får det att verka att allt du säger är extremintressant, antyder att man skulle vara så förbannat spännande.. Du har liksom ingen aning om vad för slags spel de spelar, vad som förväntas av dig, om de är manipulativa, ironiska eller vad?
Jag är inte extrem. Jag kan visst säga att maten är god och huset är fint och dylika neutrala komplimanger.
Inte heller är jag ensam eller singel. Vi socialfobiker har en tendens att knyta an och förstå varandra.
Men det jag vill ha sagt är att trots att det finns en hel del killar som blir kränkta av att deras dumma komplimanger och påflugenhet inte är önskvärd, så finns det också vi som döms för att vi inte strösslar andra med uppmärksamhet i tid och otid.
Feminister har ofta betraktat oss som lite efterblivna och kastat in oss i samma fack ”träiga, socialt inkompetenta, inte fått lära sig samspel, inte visa känslor” eller det konspiratoriska ”lämpar över ansvaret för socialt umgänge på kvinnor”…
Det är ju för fan för att vi tvivlar på vår förmåga som vi inte gör det, och många kvinnor är likadana.
Författare
Jag tyckte att ditt inlägg var fantastiskt fram till att feminister säger att ni är träiga och inkompetenta. Vilka feminister då? Jag tycker att det är mycket befriande att män inte kommenterar mitt utseende i tid och otid. Och neutrala komplimanger som fint hus och god mat räcker gott. Det finns kanske de som kallar sig feminister och dömer män som du, men kan det inte lika gärna vara andra kvinnor också?
Jag håller med dit till fullo om att det är bättre i Sverige än på många andra ställen.
Hej Hanna
Jag har hittat det på lite olika ställen på feministsidor där personer som inte är speciellt sociala eller uttrycksfulla tolkas ihop till en arketyp:
http://www.amra.nu/2014/12/22/den-osociala-mannen/
Men du har helt rätt. Jag gled själv av ämnet, och över till ett näraliggande ämne där något så enkelt som personlighetstyp övertolkas (trots att sådant ju är könsneutralt).
Jag har nog aldrig sett feminister klaga specifikt på att någon INTE gör det som Ola Olofsson vill göra.
Som du säger, visst finns det kvinnor som klagar jättemycket på bristen av busvisslingar, men de brukar ju generellt inte kalla sig feminister.