Ukraina är sannerligen ett hett ämne och har så varit en tid. De två finlandssvenska journalisterna Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius har gett ut en bok om situationen där från protesterna på Majdan till idag. Ukraina – gränslandet (Atlantis och i Finland på Schildts och Söderström) är en reportagebok utan ett speciellt kvinnoperspektiv, men Anna-Lena Laurén är en duktig och orädd reporter som jag vill lyfta fram. Den här recensionen handlar främst som delarna hon skrivit.
Anna-Lena Laurén är utrikeskorrespondent i Moskva för Huvudstadsbladet och numer också Svenska Dagbladet. Hon har bott i Ryssland i sju år och känner till landet väl. Hon var i Ukraina när allt började den 13 november 2013. Hon berättar om händelseförloppet och om många av alla de människor hon pratat med, om deras hopp, förtvivlan och drömmar. Hon har pratat med oppositionen, ryska separatister och vanliga medborgare med olika sympatier. I kombination med Peter Lodenius historiska tillbakablickar och politiska analyser ger boken en bra bild av vad som verkligen har hänt och faktiskt händer i Ukraina. Laurén har en uppmaning till oss: ”Lita inte på vad du hör på Twitter, åk dit och se med egna ögon”.
Fördelen med att det är journalister som skrivit boken om Ukraina är att den är lättläst. Den ska läsas som en reportagebok och inte som en avhandling eller forskningsartikel. Jag älskar den här typen av litteratur och drogs snabbt in i den och läste ut den på två dagar (och då enbart i kollektivtrafiken). Mycket bra skriven och efter att ha följt Laurén på Twitter ett tag så är jag nu ännu mer imponerad av hennes kunnighet och mod.
Boken innehåller också fantastiska (och fantastiskt hemska) bilder av Niklas Mielto. Jag vill även ge en eloge till den svenska förlaget Atlantis som ger ut kvalitetslitteratur. Det är ett förlag jag uppskattar mycket!
