Lang, Maria; att vara kvinna; 1961

Ibland är det inte själva temat som gör en bok feministisk. I att vara kvinna är det miljön. Det är en klassisk deckargåta från en av våra mest kända deckarförfattare och miljön är en kvinnosakskonferens där yrkeskvinnor från hela Sverige träffas. En kivnna blir mördad och någon annan på konferensen är skyldig. En deltagare, operasångerskan Camilla, har en pojkvän som är polis och han tillkallas för att lösa fallet. Det är en rolig deckare i det gamla klassiska slaget och jag småmös mig igenom hela boken. Slutet är fantastiskt då Camilla och Christer (polisen) försöker att prata om sitt förhållande som inte fungerar så bra eftersom Camilla ofta är i USA och sjunger och Christer ofta löser mordgåtor. Camilla säger till Christer: ”Tror du att det är för sent att byta yrke och omskola sig?”. Han blir såklart glad åt att hon funderar på att sluta som operasångerska och kanske gifta sig med honom. Slutrepliken är dräpande: ”Mig? Vem har talat om mig? Jag tänkte att kanske du…”