När jag läste Världshemligt av Barbro Lindgren var det första gången på 25 år. Jag insåg då att jag läste Världshemligt före Jättehemligt i min barndom och tyckte mest som den förstnämnda. Jag var förmodligen i rätt ålder för den. I Jättehemligt är Barbro 10 år och i Världshemligt 12-13.
I Världshemligt har Barbro en ny bästis, Cissi, och de leker journalister och har en egen tidning. Ibland rider de också. Annars handlar boken mycket om döden. En klasskompis till Barbro och Cissi dör och även om de inte kände honom så väl så tänker de mycket på honom och varför han dog. Sedan dör Barbros förra bästis Ingrids mamma och hon vet aldrig hur hon ska prata med Ingrid om det. I den här boken börjar också kärlek och känslor för killar komma och de försöker sig på att ordna ”hippor”.
Jag använde ordet tidlös för Jättehemligt och jag måste säga samma sak om Världshemligt. Tänk att en tonåringskänslor och syn på livet inte har förändrats så mycket på 60 år. Som jag skrev ovan så älskade jag Världshemligt som tonåring och jag skulle idag rekommendera den till vilken trettonåring som helst. Den är skriven i dagboksform och mycket lättläst, så det är en bok att sluka.
Jag skriver lite mer reflektioner om alla tre böckerna i den sista delen, Bladen brinner.
