Barbro Lindgrens trilogi om sin egen uppväxt var en favorit hos mig när jag var liten. Dock är jag osäker på om jag har läst alla tre. Jättehemligt handlar om vardagslivet för en tioåring.
Det är inte bara glatt och roligt, även om Barbro Lindgren skriver på ett sätt som gör att i alla fall jag drar på smilbanden ganska ofta. Nej, det är en ganska allvarlig bok om en flicka som drabbas av depression när hon tänker på att hon ska gå i skolan varje dag i många många år. I övrigt handlar boken mycket om det som rör en flickas tanker när hon är tio år; klasskompisarna, släkten, roliga grannar och såklart bästisen.
Jag tyckte mycket om Jättehemligt nu vid omläsningen och jag är ganska säker på att jag läste den då när jag var yngre. Jag tycker också att den håller än. Boken har över 40 år på nacken och Barbros egen tioårstid ligger 67 år bort, men tankarna och känslorna hos barn och flickor i den ålder är nog ungefär detsamma idag. Trots all teknikutveckling så har Jättehemligt något verkligt tidlöst över sig och jag är glad att den nu har getts ut i nytryck.
Jag skriver lite mer reflektioner om alla tre böckerna i den sista delen, Bladen brinner.
