Det som stör mig mest är nog hur människor som Ida Therén tror sig veta hur andra prioriterar sin tid eller pengar. Vi uppmanas att prioritera deltidsarbete framför att lägga fiskbensgolv eller köpa en råsaftcentrifug. Ett annat kärt tema brukar vara att ifrågasätta folks resande. Jag kan inte heller förstå hur man kan välja att jobba 70 timmar i veckan året runt för att ha råd med en tvåveckors kvalitetsresa med barnen till Thailand över jul, men ärligt talat, hur många handlar detta om? Föräldrar som prioriterar att lägga in ett fiskbensgolv, i vilket fall småbarnsföräldrar, är förmodligen också lätträknade. Det känns som att debattinlägg som Theréns utgår ifrån att det är ett vida spritt fenomen.
Jag tror de allra flesta vill det bästa för sina barn och de jag känner väljer så gott det går att tillbringa tid med sina barn. De som inte hämtar tidigt är oftast dem som inte har råd eller möjlighet till det. Många högbetalda jobb är också relativt flexibla. Det finns förmodligen betydligt fler som inte hämtar tidigare på förskolan pga låg lön eller oflexibelt jobb än de som hämtar sent pga måste ha råd med fiskbensgolv.
Ida Therén skriver också att vi verkar eftersträva ”ett hav av egentid”. Jag vet inte vad jag ska säga. Att kunna träna så att jag inte känner av min artros, är det att kräva för mycket? Eller att kunna läsa lite även på dagtid när barnet är vaket, det kanske är att ta i. Och en after work någon gång, det är nog att dra det hela lite för långt!
