Recension: Fagundes Telles, Lygia; Nakna timmar; 1989

Lygia Fagundes Telles är en av Brasiliens mest lästa författare och hon sitter i den brasilianska akademin. Jag kom i kontakt med henne när jag läste en novell ur Brasilien berättar, men den tyckte jag inte så mycket om. När jag så att hon skrivit romaner också blev jag sugen på att läsa en om tre unga kvinnor i diktaturens Brasilien från 1973. Den fanns såklart inte översatt så jag införskaffade den enda bok av henne som finns på svenska, Nakna timmar.

Rosa Ambrósio är en förmögen, alkoholiserad skådespelare som fruktar ålderdomen. Hon lever ensam tillsammans med en katt. Boken innehåller flera olika berättelser som rör Rosas liv och som  väs samman till en helhet. Det låter kanske ganska intressant men jag fann det helt obegripligt.

Jag tyckte inte om porträttet av den självömkande alkoholiserade kvinnan, men jag hade kanske stått ut med det om jag bara hade förstått poängen. Det var svårt att följa med i berättelsen eftersom varje kapitel hade olika berättare och det inte alltså var så lätt att förstå vem. Det tog mig ganska lång tid innan jag fattade att hennes katt var med och berättade. Nej, detta var inget för mig.

Jag vill fortfarande läsa boken om kvinnorna i Brasilien från 1973, men då måste jag tyvärr lära mig portugisiska först.