Pija Lindebaum skriver barnböcker med genusperspektiv och i Kenta och barbisarna får vi träffa en pojke som inte bara vill spela fotboll, utan också leka med dockor.
Allt pekar på att Kenta inte bör leka med dockor: pappan vill att han spelar fotboll, kompisarna förväntar sig det och tjejerna som leker i dockvrån på dagis vill inte att han är med. Kenta lyckas dock övervinna alla hinder och till slut leker alla i dockvrån, även killkompisarna. På slutet spelar alla fotboll, även tjejerna.
Jag är lite tveksam till den här boken. Den har några år på nacken nu och mycket har faktiskt hänt sedan dess. l många förskolor döper man nu om dockvrån för att den ska locka flera barn och lek uppmuntras så att pojkar och flickor kan leka tillsammans. Därför vill inte jag läsa en bok för mitt barn där det antyds att resten av världen förväntar sig att han ska vara på ett visst sätt. Den tjänade förmodligen sitt syfte då, men nu har vi förhoppningsvis kommit lite längre.
Någon som håller med eller tycker ni att jag är helt ute och cyklar?
1 kommentar
https://barnbokspappan.wordpress.com/2014/10/15/representera-utan-att-problematisera-del-2/