Jag är inte ukrainare, men jag lider verkligen med de ukrainare som inget annat vill än att leva i fred och demokrati. Följande film berörde mig djupt:
Jag var i Ukraina 2005 och jag skrev om det på min förra blogg. Här kommer det inlägget i repris, jag tyckte att det kändes viktigt med tanke på allt som händer. Vi kan bara hoppas att läget åter stabiliserar sig och att den goda sidan vinner. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Viktor Janukovitj försvinner från makten för gott.
Bloggpost från 2 november 2005:
Nu är jag hemma igen från Ukraina. Det var en otroligt rolig resa och jag har massor med intryck med mig hem. Jag och min vän från Silc begav oss en mycket tidig lördagsmorgon från Kiev till Donetsk och flög tillsammans med Janukovytj. Tyvärr upptäckte vi det först när han klev av planet.
Seminariet som vi skulle besöka låg på en kursgård två timmars bilresa från Donetsk, i en mycket vacker miljö (tyvärr var inte kursgården lika vacker). Det var ca 15 ungdomar som diskuterade mänskliga rättigheter med inriktning mot kvinnors rättigheter. Mitt föredrag handlade om liberal feminism och vikten av att bryta könsrollerna. Trots att mitt framförande tolkades och därmed blev lite hackigt, fick jag igång en diskussion där alla verkade rörande överens om att könsroller bör brytas och att det kommer att gå att göra det. Jag tog ett exempel där jag försökte få dem att föreställa sig sin mamma tittandes på fotboll medan deras pappa städade. De skrattade, men sa att det var fullt möjligt. Eller kanske inte, mamma skulle aldrig titta på fotboll!
Efter mötet var det kafferast. En av de manliga deltagarna talade om för oss att nu hade han lärt sig massor om jämställdhet. Sedan gick han ner och slet en kopp kaffe ur handen på en tjej och sa: ”Den här hade du gjort till mig, va?”. Slutsats: Det finns massor mer att göra för jämställdheten i Ukraina. Eftersom jag inte talar ryska gick jag miste om mycket under seminariet, men Gunilla från Silc översatte en del så att jag också kunde hänga med. Den tid då man får höra mest om vad folk egentligen tycker är ju på festen på kvällen. Tyvärr var det inte så många som kunde engelska så att jag kunde inte prata med så många då heller. En tjej lyckades jag dock få lite kontakt med. Hon var väldigt intresserad av att plugga utomlands och ville att Ukraina skulle gå med i EU. Hon ville veta allt om hur Sverige hade påverkats av sitt medlemskap. Inte så mycket var det svar jag kunde ge henne. Hon får nog vänta på ett medlemskap och i den delen av landet hon bor i (Donetsk, Janukovytjs hemstad) är det nog inte så många som delar hennes åsikt om att Ukraina bör gå med i EU. När hon fick veta att jag hade estniska vänner vill hon veta om de ser ukrainare som ett eget folk eller som ryssar. Det var viktigt för henne att få vara ukrainare, även för ester. Denna åsikt delas nog av långt ifrån alla i östra Ukraina…
Slutligen blir en sådan här resa också tyvärr en matupplevelse. Tyvärr för att maten är helt oätlig om man inte går på bra restauranger och en kursgård i skogen har oftast inte en bra restaurang. Stenhårda köttbitar på pinne med potatismos simmandes i smör. Yummi! Men med några nutrilette i väskan klarar man sånt också!
Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag återvänder till Ukraina!
Lite bilder från min resa:
Jag talar och Gunilla lyssnar och de andra läser den ryska översättningen.
Teambuilding med ukrainska liberala ungdomspolitiker
