Jag har läst Georgien berättar: Goris fästning från Tranans förlag och jag recenserar de noveller där som jag tycker passar bäst in här på bloggen.
Mika Kikacheishvli är en man, men han har skrivit en mycket vacker novell om två systrar och därför vill jag lyfta fram den särskilt. Temat för novellen är förståndshandikapp och vad jag förstått så behandlades de funktionshindrade inte speciellt väl i forna Sovjetunionen. Marika är ett sladdbarn och hon blir omhändertagen av sin mamma. Hennes syster bor också hemma och det är för henne som Marika lever. En dag dör mamman och för att de ska klara sig så lär systern Marika att städa. Hon är då tjugofyra år, men har förstånd som ett barn. Den verkliga katastrofen är när systern blir svårt sjuk och vill ta sitt liv och den svåraste uppgiften blir hur Marika ska klara det.
Det är en oerhört sorglig berättelse om ett funktionshinder som inte räknas och respekteras av andra än den närmsta kretsen. Marika har fina människor omkring sig, men hon kan inte få hjälp av samhället. Hennes underbara syster gör att hon kan leva, även systern är borta. Det är vackert skrivet om kärlek och systerskap.
