Jag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.
Östra Station av Gabriela Adameşteanu handlar om människor i ett land i förändring. I centrum står en man som arbetat sig uppåt i det kommunistiska systemet, men nu är ingen och förstår inte riktigt vad som händer. Han får en aversion mot området runt Östra Station, där det förekommit demonstrationer mot det system som han varit en del av och han känner sig mycket ensam. Människorna i hans närhet har aldrig varit några anhängare av regimen och därför inte heller gillat vad han hållit på med.
Jag tyckte att det var kvinnorna som fick stå för klokheten i den här novellen, och att den därmed blev mycket intressant ur ett feministiskt perspektiv. Nu vet jag att författaren är feminist, så det är naturligtvis lätt att läsa in det. Den unga kvinnan som fick sätta livet till i sin kamp för ett fritt Rumänien var ett starkt inslag, även om det bara nämndes i förbifarten. Perspektivet i novellen var mannens och det var någon löjeväckande över honom och hans situation. Adameşteanu fångar mycket bra vemodet hos den som förlorat sin status och sin privilegier. Jag känner spontant att jag vill jämföra detta med män som inte hänger med i samhällets utveckling idag och blir ensamma och bittra över att kvinnor tar plats och skyller sina egna misslyckanden på dem istället för att ta tag i sina liv.
