Jag har läst Skräpliv: Rumänska noveller från förlaget 2244 och jag recenserar de noveller av feministiskt intresse ut den en och en.
Adriana Bittels novell På träff i Paris handlar om en kvinna som efter kommunismens fall i Rumänien åker till Paris. Många av hennes släktingar bor där och hon har många att hälsa på. Väl på plats vill hon inte träffa någon. Hon vill bara vara. Framförallt vill hon undvika medlidande från fransmän som vill veta hur det var att leva i en diktatur. Hon pratar inte med någon förrän hon träffar en man som hon berättar allt för. Hon är tacksam att han inte nämner ett ord om vare sig kommunism, diktatur eller Securitate.
Jag tyckte att den här novellen andades frihet. Inte bara frihet från det förtryck huvudpersonen hade levt i, utan också frihet att få vara helt sig själv och välja när och var man ska berätta sin historia. Jag tyckte om den.
