Lite funderingar om sociala medier och den här bloggen

Jag funderar ibland över mitt bloggande och hur det påverkar mig. Häromdagen läste jag ett inlägg av en av mina favoritbloggare Nina Ruthström och efter att har tänkt att sådär är det inte för mig, så har jag ändå funderat på om det inte ligger något i det. Nina är trött på att ständigt söka bekräftelse via sociala medier och har mått bra av en bloggpaus över sommaren. Jag mår bra av sociala medier och har ingen tanke på att ta någon paus, men det är kanske inte så dumt att fundera över sitt eget bekräftelsebehov ibland.

Jag jobbar med sociala medier även på det jobb som ger mig min inkomst och jag pratar mycket om detta ämne med olika personer i organisationen. Då lär jag ut att man ska jobba med sin statistik. Det rådet kan jag säga att jag själv följer med besked. Men det finns ju något som jag kanske inte alltid pratar om och det är att man måste väga antalet träffar mot den profil man vill ha på sin blogg. Jag vill ha en personlig, feministisk litteraturblogg och vara öppen med vem jag är och vad jag vill. Det som ger mest träffar är att lägga upp bilder på mitt barn eller att rasa över Pär Ström och länka till Genusnytt, men skulle jag bara skriva om det så tappar jag litteraturdelen.

Mitt statistikberoende nådde sin kulmen härom veckan när jag hade skrivit om fantastiska noveller från Grekland. Ingen läste. Föga förvånande egentligen för hur många är intresserade av det? Mycket av det jag skriver ger inte omedelbara träffar utan folk hittar senare, via Google. I går skrev jag om vietnamesiska noveller och endast ett fåtal läste. Däremot seglade mina grekiska noveller upp och jag fick betydligt fler träffar på flera av dem än jag fick när jag skrev dem. Så kan det vara och jag har nu lärt mig en liten läxa. Jag ska definitivt inte sluta med att recensera noveller som få är intresserade av, för det är just dem som ger min blogg en bredd och ett djup. Vill jag ha fler träffar kan jag skriva lite om barnkläder eller kvotering i bolagsstyrelser istället.

Som sagt, ingen bloggpaus eller sociala medierpaus för mig, men jag måste tänka på att allt jag gör är inte för att få så många läsare som möjligt, även om det är mitt huvudsakliga mål i stort. Ibland måste jag göra saker bara för att jag själv tycker vill det. Och det får vara bra så.