Äntligen! Det vad det jag kände när jag hade läst ut boken. Äntligen slipper jag den här. Erotik för kvinnor eller kvinnlig porr i alla ära, men detta var faktiskt rena smörjan.
Eva är skitsnygg och rik, men svartsjuk och trasig i själen. Gideon är snyggare än snyggast och rikare än rikast och lika svartsjuk och trasig i själen. De träffas och har fantastiskt sex. Deras förhållande är stormigt och Eva blir förbannad över än det ena än det andra som hon upptäcker hos Gideon. Han förföljer henne, kopierar hennes nycklar i smyg och kopierar saker från hennes mobil. Hon förlåter honom hela tiden för att ”han är ju så omtänksam”. Eva har en bästa vän, bisexuella Cary, som en gång räddar henne från Gideon när han blev våldsam i sömnen.
Anledningen till att jag recenserar den här är att det är sex från en kvinnas synvinkel, något som har blivit en trend och vilket är bra. Och Sylvia Day kan sin sak med att beskriva sex. Det blir kittlande och den som inte blir påverkad av det ljuger. Men så ska det ju vara en roman, inte en sexnovellsamling, och det håller den inte för. Storyn är för enfaldig och mot slutet tyckte jag att den faktiskt förstörde sexscenerna. Gideons svartsjuka tar sig så extrema uttryck så att vilken kvinnojour som helst skulle kalla det normaliseringsprocess. Eva vacklar mellan stark och modig kvinna till ett viljelöst våp. På plussidan: Den innehåller sexscener där kvinnan tar initiativet och njuter. Men det räcker inte. Folk kallar detta chick lit med sex. Jag skulle säga att det är enormt förolämpande mot den genren. Chick lit är postfeministiska böcker och de slutar oftast med att kvinnan får den goda mannen och lämnar skitstöveln. Så slutar inte den här. Låt oss hoppas att det kommer i nästa bok.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Annas bokhörna, Vickes boklåda
2 kommentarer
Urk. Svartsjuka, totalt osexigt.
Ja, eller hur? Och kontrollerande är verkligen inte upphetsande.