Anna Hage var först på plats när Olof Palme blev skjuten. Hon försökte rädda hans liv, men fick istället sitt eget liv på ett sätt förstört. Hon var 17 år och i 30 år av tystnad berättar hon sin historia. Jag blev oerhört intresserad av att läsa boken efter att min man, aka Palmemordsnörden, läst och rekommenderat den. (Han rekommenderar bara bra böcker i ämnet och behåller böcker av konspirationsteoretikerna för sig själv.)
1986 var Sverige ett helt annat än idag på många sätt. Anna Hage har en mycket dålig erfarenhet av att vara barn (för det är man när man är 17 år) och bli illa behandlad i det svenska rättssystemet. Hon blev vittne till en fruktansvärd händelse, hon såg när statsminister Olof Palme blev skjuten och segnade ner till marken (men hon hörde inga skott pga hög musik i bilen). Trots att hon var ett huvudvittne var de många under processens gång som inte tog hennes vittnesmål på allvar och hon sattes hårt åt i rätten. Hon fick ingen hjälp, varken före, efter eller under rättegångarna. Inget stöd av samhället, lärare eller föräldrar. Hon fick klara sig helt själv och det var först efteråt som hon kunnat förstå att det var för att hennes vittnesmål skilde sig från Lisbets, som först poliserna varit så ointresserade och sedan advokaterna sedan så hårda.
Jag tyckte att 30 år av tystnad var oerhört gripande och det gick rakt in i hjärtat när jag förstod hur ett sjuttonårigt vittne kunde behandlas i Sverige i mitten av åttiotalet. Det var så hemskt att läsa om att hon inte fick något stöd och var helt ensam. Det mest gripande var nog när hon kallades till den första rättegången och inte fick veta något förrän dagen innan. Då befann hon sig i Göteborg och det gick ut ett rikslarm efter henne. Tänk er den pärsen!
Jag är glad för att ha läst den här boken och jag hoppas att det idag fungerar bättre. Det var trots allt 30 år sedan och det är tack och lov inte varje dag som vi står inför ett statsministermord. Men människor runtomkring Anna borde ändå ha reagerat och hjälpt henne genom de tuffa tiden efteråt och under rättegångarna. Framförallt är det modigt att Anna idag berättar och hjälper oss att förstå. Jag är tacksam över att min man Palmemordnörden sa att jag skulle läsa boken!
