Då har jag äntligen läst Novellix-asken jag köpte på bokmässan 2015! Fyra noveller av Astrid Lindgren innehöll den, som alla är skrivna för barn. Det fanns även en vuxennovell, men den återkommer jag till i en separat recension. Novellerna som jag läst:
Märit
Tu tu tu!
Prinsessan som inte ville leka
I skymningslandet
Alla novellerna är oerhört sorgliga och handlar om barn som på något sätt bär på en sorg. I Märit är det en flicka som dör för att hon räddar livet på en kille som en gång varit snäll mot henne. Ingen, allra minst killen själv, förstår att hon dog för hans skull. Tu tu tu! handlar om en fattig flicka som kommer till de underjordiska och återförenas med sina döda får. Prinsessan som inte ville leka är en novell om ett barns ensamhet. Utan lekkamrater är massor av leksaker inget roligt. I skymningslandet handlar om en pojke som snart kommer att bli lam i benen och som får åka med på en flygtur över Stockholms takåsar.
Det var så sorgliga berättelser att jag fick läsa dem en i taget och med minst ett dygn emellan. Jag påmindes om hur sorglig Astrid Lindgren faktiskt kan vara. Jag tyckte mest om sagan om prinsessan som inte ville leka och som fick en lekkamrat tillslut och blev lycklig. Mest drabbande var Märit med sitt undergivna sätt och sin önskan om att få en vän, och som fick betala för den önskan med sitt liv. Jag gråter bara jag skriver detta. Jag får se när jag känner att min känsliga sjuåring är redo för att höra dem. Som det känns nu dröjer det. Han skulle gråta en vecka om han fick höra alla eller bara en av dem.
1 kommentar
Ja, det är väldigt drabbande historier! Som barn hade vi Astrid Lingren-samlingen ”Sagor”, där alla berättelserna utom Märit fanns med (den läste jag senare i gamla Kajsa Kavat-samlingen). Dessutom flera andra supersorgliga berättelser som Allra käraste syster, Sunnanäng och Spelar min lind sjunger min näktergal. De två senare hörde tillsammans med Tu tu tu och Junker Nils av Eka redan från början ihop i en novellsamling och börjar därför allihop med ”För länge sedan, i fattigdomens dagar.” Muntert! I sagosamlingen jag hade var det i alla fall lite uppblandat med gladare kapitel. 🙂 Fast jag minns att jag tyckte extra mycket om just de sorgliga.