Veckans feminist: Leymah Gbowee

Kort fakta
Född 1972 i centrala Liberia.
Var med och startade Women of Liberia Mass Action for Peace.
Ledare för Women Peace and Security Network Africa (Wipsen).
Fick Nobels fredspris 2011 tillsammans med Ellen Johnson Sirleaf och Tawakkul Karman.

Leymah Gbowees feministiska gärning

Strax efter Leymah Gbowees studentexamen 1989 bröt inbördeskriget i Liberia ut. Den framtid hon hade för sig som student i ett fredligt Liberia,  kom helt att omintetgöras i kriget. Familjen flydde till Ghana för att komma i säkerhet. Där träffade hon Daniel, en man som inte var särskilt trevlig mot kvinnor, men någonstans hade en oemotståndlig charm. Trots denna vetskap inledde hon ett förhållande med honom när hon stötte på honom efter att familjen återkommit till Liberia. Med honom fick hon fyra barn och fick uthärda en vardag med mycket förnedring, våldtäkter och slag.

Hon lyckades ta sig ur förhållandet och bestämde sig för att viga sitt liv åt Liberia och fredskampen. Hennes syster blev lämnad och var ensamstående med ett barn. Tillsammans bildade de en familj och systern och barnen flyttade till Accra, Ghanas huvudstad för att bo där i säkerhet.  Hon startade organisationen Women of Liberia Mass Action for Peace, en samling kvinnor som kämpade för fred i liberia. De tryckte på president Taylor för att han skulle gå med på att inleda fredsförhandlingar. Detta lyckades de tillslut med och väl under förhandlingarna fortsatte kvinnorna att trycka på för att det skulle bli fred.

Gbowees kämpade också för kvinnors rätt och säkerhet i landet. Hon arbetade på flera frivillighetscenter där man hjälpte kvinnor som drabbats hårt av kriget. Detta var ett fruktansvärt arbete, som Gbowee tillslut fick sluta med då hon drack alldeles för mycket alkohol för att klara av. Efter kriget blev hon erbjuden att plugga konflikthantering i Virginia, USA, och tog hon chansen. Hon var redan borta så mycket från familjen och pengarna hon skulle få genom ett bättre jobb behövdes. Tyvärr dog hennes syster precis innan avresa och tiden i USA blev allt annat än rolig för hennes barn. De fick bo hos Gbowees föräldrar i Liberia och tiden i USA höll på att knäcka familjen. Efter att Gbowee hamnat på sjukhus ett antal gånger bestämmer hon sig tillslut för att sluta med alkoholen, som hon använt för att döva saknaden efter barnen.

Hon byggde upp ett nytt kvinnonätverk, Women Peace and Security Network Africa (Wipsen), ett kvinnonätverk för fred och säkerhet som hon är ledare för än i dag. I USA kom hon i kontakt med två dokumentärfilmare som gjorde filmen Pray the Devil Back to Hell, vilken fick stor uppmärksamhet när den kom 2008. Den handlar om kriget och freden i liberia.

Idag bor Leymah Gbowee med sina sex barm (fyra med Daniel, en adoptivdotter och en dotter hon fått med en ny man och som föddes i fredstid) i Accra.

Leymah Gbowee och jag

Jag blev glad att fredspriset förra åter gick till kvinnor. Det finns mycket som kvinnor gör för fred och säkerhet i världen som inte uppmärksammas. Dock är det ganska typiskt att en kvinna inte får priset ensam, utan måste dela det med andra. Om hon hade fått dela priset med president Ellen Johnsson Sirleaf, hade det varit en sak, men att priset även gick till Tawakkul Karman från Jemen, gjorde att det kändes som ett uppsamlingspris för ”blandade kvinnor som gjort bra saker för fred i sina hemländer”. Hur som helst så förringar det inte Gbowees insatser och jag blev glad när Forum förlag kontaktade mig och ville att jag skulle läsa och recensera hennes bok.

Bok av Leymah Gbowee som jag läst och recenserat

Tillsammans är vi starka 2011