Trollvinter läste jag förra vårvintern, när snön aldrig tycktes försvinna. Det var underbart att läsa den i sin rätta tid. Det var egentligen min ambition med alla Muminböckerna, men så kom coronan och jag behövde tröst av Tove Jansson.
Det är inte vår än och Mumintrollen ligger fortfarande i ide. Men så vaknar Mumintrollet och går ut och får uppleva snö. Han stöter ihop med Lilla My och så får vi stifta bekantskap med Tooticki, som bor i Mumintrollens för vintern övergivna badhus. Mot slutet av boken börjar vårfloden komma och de andra så smått vakna upp.
Trollvinter är en fantastisk skildring av vintern och den begynnande våren. Den är fylld med längtan och nyfikenhet. Boken var helt perfekt att läsa i mars när snön ännu ligger och det enda man vill är att se den smälta bort. Jag tycker också mycket om Tooticki och gillar lite extra att läsa om henne eftersom jag vet att det är Tove Janssons flickvän Tuulikki som är förebilden.
Det är lite sent för Trollvinter nu, om du vill läsa den i rätt tid, men å andra sidan finns det inga fel tidpunkter att läsa en Muminbok.
