Ida Viklund skrev i december en gästrecension om Drömfakulteten. Jag blev otroligt nyfiken och har sedan dess införskaffat både den och SCUM-manifestet. Jag hade högt ställda förväntningar, eftersom det inte bara var Ida som jag hört blivit överväldigad av boken. Därför blev jag kanske lite besviken. Men nu ska jag försöka lägga det åt sidan och koncentrera mig på innehållet, för det var en fantastisk litterär fantasi som Stridsberg har skrivit!
Valerie Solanas är en fascinerande kvinna, så intelligent och så galen. Hur såg livet ut för den kvinna som skrev en bok om att män inte behövs och som senare sköt Andy Warhol för att han inte ville sätta upp hennes pjäs? Mycket lite finns dokumenterat om Solanas liv och därför är inte Drömfakulteten en biografi, utan en roman. Boken är uppbyggd kring dialoger mellan Solanas och olika människor i hennes liv. Stridsberg gör ett bra försök i att sätta sig in i en så speciell människas tankegångar. Jag fick verkligen känslan av att dessa dialoger kunde ha ägt rum. Samtidigt blev jag lite tveksam på sina ställen för att det kändes något tillrättalagt. Jag visste att Stridsberg är ett stort fan av Solanas och som exempel så är Andy Warhol och folk i hans närhet otroligt taskiga mot Solanas. Det är svårt att veta om det fanns någon sanning bakom detta eller om det är så att det är en förklaring som författaren mådde bra av.
Allt som allt en bra bok och all eloge till författaren för att hon lyckas skapa en bild av en komplex peson och få det så verkligt, trots att hon inte haft mycket dokumentation att gå på.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Drömfakulteten – tillägg till sexualteorin av Sara Stridsberg
2 kommentarer
4 pingar
Kul att du också läst boken! Och roligt att du blev inspirerad! (För övrigt gillade jag din recension av solanas manifest, jag har läst nåt utdrag ur den tidigare – men ska läsa hela nån gång).
Vad synd att du blev lite besviken med drömfakulteten dock, höga förväntningar kan förstås lätt omkullkastas, och det är ju onekligen en speciell bok – liknar inget jag läst tidigare, också en anledning till att jag fastnade för den. För mig var det så att ju längre in i boken jag kom – desto mer fascinerad blev jag av historien och språket, i början var den trög.
Dialogerna är intressanta ja, och det finns ju hela tiden en slags drömkänsla där – man undrar vad som är sant och vad som är fiktion? Vilket ju förstås är en stämning som Stridsberg vill uppnå…
Helt klart är det en väldigt originell bok!
Jag hade nog förväntat mig att stäckläsa den och bli helt tagen, vilket inte skedde. Men visst var det en fantastiskt bra bok! Det är klart att man alltid ska ha i bakhuvudet att författaren har en agenda och är mån om att förmedla en viss bild, men jag tycker oavsett det att det var mycket skickligt gjort!
[…] Stridsberg, Sara; Drömfakulteten; 2006 Share this:FacebookTwitterLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]
[…] Drömfakulteten – Sara […]
[…] 2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige) […]
[…] som har läst och bloggat: Feministbiblioteket, Påhittade nöjen, […]