Jag letade brett efter en ny julroman för att jag inser att det kommer att bli många lästa i år. Anna Winthers En skärgårdsjul hade jag inte fått några tips på, utan den dök upp i flödet på Storytel. Den är utgiven på förlaget Pia & co, som är den del av Lind & co.
Maria ska snart fylla 50 och har precis blivit av med jobbet på ett café. Hon är aktiv i en facebookgrupp för folk som älskar att baka och där blir hon kontaktad av Dennis som lockar ut henne till hans gård på en ö i Stockholms skärgård. Där visar det sig att han har tagit emot en massa bokningar för julbord, utan att ha varken matlagningskunskaper eller kock. Hur han har fixat alkoholtillstånd som den virriga person han är, förtäljer dock inte historien.
Det är snö, det blir bra och Maria älskar sitt nya jobb. Men systern kräver att hon ska komma hem och ta hand om hennes ungar och blir skogstokig när Maria vägrar utsätta sig för risken att bli smittad av vattkoppor (som barnen har blivit). Ett mycket gammalt one night stand dyker också upp och Maria blir till sig i trasorna.
Det var ganska mysigt och trevligt, men berättelsen går inte ihop. Det är så många frågetecken som bildas längs med vägen, som aldrig får en lösning. Det värsta var – och här är lite varning för spoiler – varför John lämnade Maria den där morgonen för 25 år sedan. Det var det mest spännande mysteriet och slutade i ett ”jaha” och sen ”men då VAR han ju en skitstövel”.
Bråken med systern tar sig sådana extrema uttryck att jag börjar fundera på om de verkligen kan bli sams igen. Och jag undrar också var pappan eller svågern, som ändå skildras som en bra förälder, är när hans fru blir sjuk och barnen ska fira lucia och mostern är borta. En pappa som inte är ett komplett as (eller möjligen bortrest) skulle löst det. Hans ansvar diskuteras inte över huvud taget i boken.
Det finns mycket mer att säga om andra karaktärer och intriger, men jag avslutar med att Maria, som är 49 år, framställs som att hon är ungefär 65 år. Jag är ledsen, men som 47-åring kände jag mig lite kränkt.
