Jag läste den första delen i Sekelskiftsmorden, Döda kvinnor förlåter inte, av Katarina Wennstam för ett år sedan. Nu var det äntligen dags för del två, Död mans kvinna. Deckare i förgången tid är mycket trendigt just nu och det är inte svårt att förstå, sociala medier gör inte den genren rättvisa. Död mans kvinna är utgiven på Bookmark och jag lyssnade på den, uppläst av Katarina Ewerlöf.
Vi får åter möta de lite udda vännerna Olga, Edit, Hildur och Fredrika. När boken börjar är Edit intagen på hospital, för att komma över att hennes son dödats av en änglamakerska. Den rika, syfilissmittade Olga betalar för intagningen och önskar att få hem Edit igen och att hon ska leva som en dotter till henne. Men Edit ska hamna i händerna på en mycket oetisk läkare.
Fredrika och Hildur utvecklar en nära vänskap, trots den sociala statusskillnaden dem emellan. Fredrika har öppnat en hemlig detektivbyrå under manligt alias och när en man faller från Katarinahissen, kan hon inte låta bli att nysta i historien. Hon och Hildur kommer en historia på spåren som verkar bli farlig för dem. Till hjälp har de Olga och Olgas son, polisen Oskar.
Död mans kvinna var absolut inte dålig, utan det var de trevliga bekantskaperna från den första boken och en deckarhistoria. Boken lider dock av andra boken-syndromet som jag vet att flera läsare noterat gällande bokserier. Den andra boken är nästan bara en transportsträcka till den tredje. Jag tyckte mest om historien på hospitalet, den var spännande och intressant. Den andra historien, eller huvudhistorien, var lite rörig och det tog ett tag innan jag kunde engagera mig i den, vilket ju inte är ett så bra betyg. Hur som helst ser jag fram emot del tre.
