När jag letade efter turkiska författare till min utmaning att läsa en bok från varje kandidatland till EU, hittade jag Ayfer Tunç. Sagan om herr Aziz, en bok som enligt baksidestexten nästan fått klassikerstatus i Turkiet, kom ut 2010 på svenska. Den är utgiven på det lilla förlaget Storge och jag hittade den på biblioteket.
I början av boken får vi vet att Aziz spelat på Zekis krog, men att Zekis själv slängt ut honom. Varför gjorde han det? Hela boken är berättelsen om varför och den börjar när Aziz var ung och så kär i en fattig kvinna från ett annat land så att han tog en båt för att kunna förenas med henne. På det känslomässiga planer går det mesta inte Aziz väg, men när han återvänder till Istanbul blir han framgångsrik och får spela på fina klubbar. Han blir dock en otrelvig person, precis som den far som en gång sparkade ut honom från hemmet.
Sagan om herr Aziz är en sedelärande bok om att ta vara på livet och det som betyder något. Det är lite väl övertydligt och kanske därför blev boken inte samma klassiker i Sverige. Det är välskriven och lite spännande att läsa om den vanliga mannen på gatan och hade såklart ett bra och viktigt budskap. Den var på sina ställen också ganska rolig. Det ska sägas att jag inte alls gillade boken Alkemisten (Paulo Coelho) som många hyllade för dess budskap och detta är lite liknande. Gällande budskapet kände jag mig skriven på näsan, men under en timmas läsning blev jag lagom underhållen.
