Recension: Murgia, Michaela; Själamakerskan; 2009

Jag har inte läst så mycket italienskt som jag tycker att jag borde och fick tips från flera bloggare att läsa Michaela Murgias Själamakerskan.

Boken utspelar sig på Sardinien på 50-talet. En liten flicka blir bortadopterad till en äldre rik kvinna och trots att detta borde varit uppslitande för henne, tyr hon sig till den äldre kvinnan och ser henne som sin familj. När hon blir äldre får hon reda på vad kvinnan egentligen gör på nätterna när hon går hem till familjer där någon närstående är sjuk eller döende. Då flyr hon till fastlandet och kommer till en familj som hembiträde. En dag får hon ett besked som gör att hon åker raka vägen tillbaka till Sardinien.

Jag tyckte om boken på ett sätt, för den var välskriven och hade karaktärer som engagerade. Men det som störde mig lite var den aktiva dödshjälpen som visserligen ifrågasattes av huvudpersonen, men som det ändå kändes som att du som läsare skulle förstå var nödvändig att rättfärdiga. Det är en komplicerad fråga och kanske är det för att jag är politiker och har debatterat den här frågan så mycket som jag hakar upp mig på det. Det andra viktiga temat i boken, att man under osentimentala former väljer att adoptera bort sitt barn, var desto mer gripande.

Läs mer: Adlibris, Bokus