Jag läste på svenska Wikipedia att Sabine Deitmer tillsammans med Ingrid Noll står för den feministisk inriktning inom deckargenren i Tyskland. Därför lånade jag Dominanta damer på biblioteket och var spänd på hur den skulle vara.
Beate Stern är kriminalkommissarie och får ett mordfall att lösa där en man hängts i en lada med läppstift runt munnen. Spåren leder så småningom till en liten bordell där mannens flickvän jobbar.
Dominanta damer var visserligen en feministisk deckare, men det var bland det sämsta jag läst på länge. Jag hade inte ens lust att veta vem som var mördaren, vilket är väl sämsta tänkbara betyg för en deckare. Den feministiska delen handlade dels om Beate som polis och dels om temat som var prostitution. Hela diskussionen kring prostituerade var mycket osvensk i negativ bemärkelse. Jag har så svårt för det där med att alla män går till horor och det är helt ok samtidigt som man ska diskutera problemen med sexköp. Delen med Beate som polis var väl övertydlig om att kvinnor visst kan, men det kanske var tidsandan då. Boken är skriven 1994 och det märks att den har 20 år på nacken. Den har verkligen inte åldrats med värdighet.
Sedan måste jag även kommentera formen. Deckare i jagform går bort. Jag har slutat att ha förståelse för det.
