Novell Gaza kan vara något av det mest gripande jag läst på länge. Tio palestinska ungdomar mellan 14 och 20 har bidragit med noveller till antologin. Tio palestinska ungdomar som lever i Gaza och som drömmer om en bättre framtid. Alla noveller är skrivna på engelska och inte arabiska, vilket gör dem ännu mer imponerande. En svensk jury har valt ut bidragen i boken efter en tävling. Läs mer om projektet här.
I presentationen av författarna fick vi veta lite om vad juryn tyckte och jag håller med Barbro Westerhom och Olle Larsson om att Reema Zaquouts novell Butterfly var den bästa. Det var en poetisk kortnovell om livet och döden som är så närvarande i människornas liv i Gaza. Jag tyckte också mycket om Rana Mortajas The bus mirror, som var en gripande historia om en ung kvinnas liv via sin mors ögon. Den novellen hade en mycket bra novell-twist som jag uppskattar. Den som var sorgligast var berättelsen om pojken och flickan som besökte flickans mammas grav och låtsades att hon var där (The enchanted dust). Den var skriven av den yngsta deltagaren i boken, fjortonåriga Fatma Toman.
Jag noterade att även om åtta av tio skribenter i boken är kvinnor var det många huvudpersoner som var män. Kanske känns det friare att skriva om någon som har friare tyglar i en kultur där kvinnors frihet är mindre än mäns? Som väntat handlade de flesta om döden och kriget och hur det påverkar människors vardag. Det är oerhört sorgligt och så hemskt att det är svårt att greppa. Det är en viktig bok på många sätt, men om jag lägger hela den politiska biten åt sidan så måste jag säga att novellerna håller alla hög litterär klass och jag hoppas att flera av dessa kommer att kunna leva på sitt författarskap i framtiden!
