Recension: Abele, Inga; Högvatten; 2008

På bokmässan i höstas köpte jag med mig två lettiska böcker från den lettiska montern. Högvatten av Inga Abele var den ena och eftersom jag har kommit till Lettland i EU-läsningen har jag nu läst den,

Ieva är huvudperson och storyn är i korta drag att hennes man sitter i fängelse för att ha mördat hennes älskare och att de har en dotter tillsammans. Boken är skriven i omvänd ordning och börjar med att Andrejs har släppts ur fängelset och vill träffa sin dotter Monta. Det går vidare till att Ieva och Axels lever tillsammans och hur deras liv blev och sedan Axels slut som leder till Andrejs fängelsestraff. Platsen är Lettland och tiden är från nutid tillbaka till sjuttiotalet. Det mesta utspelar sig under nittiotalet precis efter Lettlands befrielse från Sovjetunionen.

Jag tror aldrig jag har läst en bok med ett sådant upplägg som Högvatten. Det är inte några tillbakablickar, utan boken är konsekvent berättad från nutid hela vägen tillbaka till Ievas födelse. Det var mycket intressant och jag gillade det verkligen. Sakta men säkert fick jag förklaring på små och stora saker som jag som läsare undrade över. Det som också var fantastiskt med det här upplägget var att jag ständigt skiftade sympatier, vilket jag gissar är författarens avsikt. Mycket skickligt gjort!

Från att i början vara en ganska seg bok som jag inte riktigt visste vart den skulle ta vägen, blev det en bok jag sträckläste. Det är något med den baltiska litteraturen. Det mesta jag läser gillar jag, så även Inga Abeles Högvatten!

Läs mer: Adlibris, Bokus