Idag kom det massor med snö. Mina föräldrar valde att lämna Stockholm i morse, trots flera varningar. Efter sju timmar (brukar vara max fem) kom de hem till Lidköping och så mycket snö att de fick skotta sig fram till dörren på cykelvägarna i radhusområdet. Våren vände i dörren.
Vi har haft en fantastiskt trevlig påsk. Det har varit mycket matlagning, godisätande och häng. En vecka semiledigt väntar för min del. Semi, som att jag är ledig två dagar och jobbar två och sprider ut det över fyra dagar. Eftersom det är två intervjuer inbokade så blir det en lite intensiv jobbvecka ändå.
Jag letar energi. Jobbet är roligt och utmanande, men så mycket mer än det har jag inte haft ork till. Jag är oerhört väder- och ljusbereonde och den här tiden på året är jobbig. Den tid då det kan vara ljust, varmt och soligt, men det – som idag – kan vara snö och elände. När det inte är snör är det för det mesta grått, vått och lerigt och framförallt fult. Små krokus i rabatterna i all ära, men det kan inte väga upp för alla hemska gräsmattor och kala träd.
Det som bekymrar mig lite är läsningen. Jag önskar att jag kunde hitta tillbaka till den stora läsglädjen som gör att jag inte kan lägga ifrån mig böcker. Jag hittar då och då tillbaka, men det är alltid tillfälligt. När den boken är utläst, hittar jag ingen ny direkt. Nu har jag knappt läst på fyra dagar. Har en bok som måste vara utläst till på fredag (en av intervjuerna) och det går bara inte. Jag somnar efter ett halvt kapitel och det beror inte på att boken är dålig.
Snö gjorde definitivt inte att jag fick någon energiboost, men den trevliga påsken ska nog göra sitt till i efterhand när snön är borta. På söndags ska det bli 17 grader. Och regn visserligen, men man får vara glad för det lilla.
En sak som ger mig energi i vardagen och som gör mig stolt är att det nu gått en kvarts år av Hanna365, min träningsutmaning för 2024. Den återkommer jag till i ett inlägg imorgon eller när jag har tid!
