I Svenska kvinnoförbundet i Helsingfors lokalavdelning Sörnäs har man haft ett projekt att dela ut genusmedveten barnlitteratur till stadens svenskspråkiga förskolor. De två böckerna som var inhemska (och inte kom från Sverige) var Sagan om prinsessan Bulleribång och den här. Jag bestämde mig för att ge min son båda i julklapp.
Lo fridlyst är en fabel i förskolemiljö där varje barn har fått bli ett djur. Lo är en vildkatt som alla är rädda för. Det kommer så småningom fram att Lo är ensam och inte vet hur man närmar sig andra barn.
Jag vet inte riktigt om jag förstod den här boken. Det var en bok om känslor och att ha svårt att uttrycka dem, men jag tyckte mest att den var konstig. Det kändes som att det borde vara en bok på rim eller med en särskild rytm i språket för att det skulle funka (jag liksom förväntade mig det när jag läste), men utan det förstod jag den inte alls. Det finns vackra formuleringar och fina beskrivningar (”Men plötsligt kan Lo höra hur Edvins hjärta bankar som en babyhammare av tyg.”), men det räckte inte för mig. Det återstår att se vad Hugo kommer att tycka om den om något år.
